sömnlöshet


Igår kunde jag inte sova. Ibland blir det så. Då plockade jag fram min gamla dagbok från 2003, det här inlägget tyckte jag var så fint. Så mycket jag, så mycket tonår, så sant ändå.

Hej!                                                                                                                  juni 2003

Igår kom jag fram till att jag är nästan helt självständig, jag klarar mig själv, utan hjälp!
Det var en så häftig känsla! Jag kom på att det är jättekul att hoppa i min säng oxå!
Ja, igår kväll var riktigt lyckat.


Stockholm, Skånegatan



Jag var i stockholm. Vi åkte dit på natten med en stor bil full med dyra saker. Jag var så lycklig att jag fick komma hem. Massor av saker hann jag med, men främst var jag med Emsan. Vi hängde i hennes nya lya. Premiärsov, skruvade garderob och åt picnicfrukost på täcken för inga möbler finns där ännu. Hon kommer trivas strålande! Man kan inte bo mer centralt och inte så mycket finare heller. Frågan är hur jag någonsin ska få henne att komma hit nu?

åka bort

Jag satte mig i bilen och åkte mot skymningen. Sen genom dimman med de felställda strålkastarna. Spännande liv! Hanne hittade nästan, men till slut. Hon visste när svängarna kom, det var imponerande. Vi hamnade här:



När vi kom var det i och för sig mörkt och huset var kallt, då fick vi allt göra såhär:


Dagen efter hämtade vi en till av de bästa, hon som är så spexig. Vi skulle äta lunch och det blev grillat:


den fina sarathyra fångades i det rätta ögonblicket:


Vi gick på Vildsvinsjakt, men hittade istället det här:


I ödehuset fanns ett annat farligt djur:


Man blir kall när man går på jakt, "bättre lägga patience tillsammans än spela sällskapsspel ensam":


Saraloella och Hannepanne tröttnade och halshögg oss. Huvud på ett fat någon?




Nu är vi hemma igen och det var en underbar äventyrlig helg, Ulricetorp vi kommer tillbaka.

den mörka årstiden

Oj nu kommer det alltså. Mörkret. Jag blir stressad. Vill sätta mig i en bil och köra efter skymningen, skrika: VÄNTA PÅ MIG! Tills jag kanske hamnade i södra tyskland och bara var tvungen att sova. Där är det nog ljusare?

Var ska jag få mina endorfiner ifrån? Jag måste antingen börja träna eller kära ner mig, eller kanske sola solarium. Klurigt.
Jag tycker om vintern, men mörker är inte min bästa grej alltså.



För övrigt ger jag all min respekt för våra kära ockupanter här i Lund! Och Obama. Jag hoppas på förändring.

Peace out.

det ligger i luften

någonting är på gång.

Man kan börja fundera över stora saker när man främst borde fokusera på något specifikt. Det finns i och för sig inget som säger att det där specifika inte behöver vara något stort. Men jag tror jag främst förespråkar det lilla. Det stora i det lilla.

Det fantastiska med vardagens små finheter. Som en kopp kaffe i prinsessklänning. Eller ett första brev helt författat av en lillasyster. Det är sånt man borde berätta mer om.

Jag återkommer.



vardag hos oss