Lilla Bloggis

Nu har jag alltså bevittnat min kära mamma när hon gänger sig. Det var fint. Mycket fint. Prästen såg ut som Peter Harrysson, så till den milda grad att när han kom upp på däcket tänkte jag "men VAD gör Peter Harrysson här??" Vädret var topp. Nästan för varmt, jag trodde att någon av gamlingarna skulle svimma. Men de klarade sig. Mamma och Thomas var så vackra och fina. De såg helt nykära ut, jag fällde en liten tår.

Sen blev det middag och fest, alla vi fem barn höll tal tillsammans. Det var mycket uppskattat och jag tycker vi lyckades rätt bra. Vi var roliga och allvarliga på samma gång. Efter att vi hade stökat undan hela middagen så hade vi fest i baren, kändes som en bra belöning efter tre dagars slit. Mycket kul, Martin (min styvbror) var bartender och såg ut lite som Tom Cruise i Coctail där han stod och försökte styla med is och flaskor. Låt oss säga att entusiasmen var större än begåvningen, men sjukt kul var det.

Tyvärr har jag ingen bild på mig i min klänning, men jag ska göra lite research för jag är helt övertygad om att någon annan har det. Det togs ju en hel del bilder om man säger så.

Nu är jag tillbaka i Lund för sista jobbveckan, sen bär det av upp till stockholm igen för en efterlängtad månad i hemstaden.

Tjo hopp.

Howdy!

Ibland kan man skratta sig lycklig åt vad man har i livet. Som när man kommer hem efter en morgonjogg och ens underbara sambo står och steker american pancakes. Hanney my honey, I love you.

Jojo är här och hälsar på, det är så tryggt att ha henne här igen (om så bara för en dag). Jag tror det kommer att bli en underbar höst. Nu ska jag till Patisseriet och kontemplera med min vapendragare och poet.

over n out.

ps. Emsi, tre dagar kvar! jag längtar. ds.

Inatt när vi hade tittat klart på Försoning började det regna, först ett litet regn (men ändå tillräckligt stort för att kallas regn, inte att förväxla med det man oftast kallar att dugga). Men sedan började det ösa ner! Sommarregn är en av de bästa företeelserna jag vet. Vi öppnade fönstret och låg och lyssnade på regnet med bara kandelabern som ljuskälla. Helt plötsligt reser sig Hanne och försvinner. Tre sekunder senare står hon utanför fönstret i ösregnet, barfota med jordens just då största leende. Ah! Tänker jag och springer efter.

Vilken underbar jävla känsla det är med sommarregn. Det är inte alls kallt! Åskan och blixten dånade då och då och vi hoppade och sprang i vattenpölarna tills man antagligen trott att vi badat med kläderna på. Och skrattade! Skrattade så vi nästan storknade, och fnissade som sjuåringar. Underbara äventyrliga sommarnatt!
Det är då,
då man känner att man är fri. Och lever ett fantastiskt hoppfullt liv.

andra allierade i regnet som jag osökt kom att tänka på:


Tim Robbins är glad, han har rymt


är också glad för han är kär och en hejare på att dansa.



Thats all folks! Hoppas ni också fick dansa i regnet. på ert eget lilla vis.

Det har hänt något underbart. Jag har börjat få brev i brevlådan. Och det är inte vilja brev som helst! Det är bland de finaste någonsin. Jag känner på mig att den här brevkorrespondensen kommer gå till historien. Min historia och din min vapendragare och poet.

Ser fram emot nästa brev...

Som några av er vet cyklar jag till jobbet. Det är en väldigt vacker väg, trots att den nästan bara är rakt fram hela vägen. Här får ni bildbevis.


korn är mitt favoritsädesslag


alléer i fjärran


jag och monarken


döda trädet på åkern


havre och skugga


gamla macken i Lomma


findus gröna ärtor?


bäcken


emelies väg

Det var det hela folket. Nu förstår ni. Idag har jag föresten klippt mig. Men det får ni se någon annan dag.

Cheers!

imorse gick jag upp klockan nio fast jag inte alls behövde. Nu ska jag tala om varför



och även



det var en fin morgon. Tanten jag köpte tavlan av var fin. Skålen föll jag pladask för, han som sålde den trodde den var minst hundra år gammal. Jag tror det är en underdrift. Den är ab fab. Faktiskt härligt att gå själv också. Men jag längtar tills Jojo kommer och spankularar där med mig.

Nu: köpa lunch och hitta mina passioner.

Sen: Jobba

Önska mig lycka till.

Hej och hå!
En vecka i Göteborg gjorde allt susen. Det var först två underbara dagar i Viared, Sveriges vackraste plats. Jag tog väldigt många kort på näckrosorna av någon anledning. Vi var även i Borås och letade platt-tv till Lisa och Alf (faster och farbror), med ett lyckat resultat. Det obligatoriska bastubadandet hanns också med och en middag i solnedgången på bryggan. Härliga tider! Jag kommer sakna Felix. Någon som kan sponsra en resa till Hong Kong? inte det? okej

Sedan bar det vidare av mot Götet. Denna pärla på västkusten. Det var så skoj så skoj att få se Disas och Martins lägenhet och hänga runt med Disis igen! Och självklart också Anne, Sara, Joanna, Joel, Lisa, Hanne och alla de andra. Många fina återseenden. Vi festade en del och hängde runt mycket. le Petit Café var välbesökt och jag åt chokladkladdet varje gång. En annan ny pärla var Creperiet. Jävligt gott alltså, men dyrt. Fast dyrt bryr man sig sällan om när man är tipsy.

Jag som längtat så efter att få se Hannes hus, det var allt jag hade föreställt mig. Det gick snabbt att känna sig hemma, det var precis som Robins och Karins hus när jag var liten. Och marsvinet Glenn var en härlig överraskning. Vi såg fotbollsfinalen med la familia. Härligt ju! Sedan kom David och jag fick en hel natts berättelser om barndomen i Kungsladågård.

Vi prommade också i Slottskogen och tittade på sälar och pingviner. Gött mos! Livet kan te sig fantastiskt ibland.

Idag börjar jobbet, ska bli spännande.