man lär så länge man lever.

dagens citat, Martin Luuk, DN 21/8

Jag vill vara bland människor och inte bara parasitera. Jag vill ha ett vanligt jobb och gå till Ingelsta Kalkon på morgonen. Att folk väntar mig där klockan nio. Att jag ska svara i telefonen: "Ingelsta Kalkon, Martin Luuk, vad kan jag hjälpa till med?" Och så ska de säga: "Jag skulle vilja köpa kalkon." Och då skulle jag säga: "Hurra, kalkon är just vad vi har" och känna mig som om jag var del av någonting fint.

Jag håller med, HURRA för det småskaliga!
För den du har bredvid dig på tunnelbananen. Den som tar sitt ansvar för att föra oss framåt. I det lilla, men i förlängningen i det stora.

puss och godnatt.

livet är som en jazzorkester på 20-talet



Idag har jag och Lisa varit peppade som stryk på hösten. Vi har fixat alla kursböcker och ställt upp koppar i fikarummet på pedagogen. Heja här kommer vi!

Jag har just gjort en fantastisk upptäckt. niotillfem tipsade idag om en hemsida som är kanske det bästa på hur länge som helst. Jag tänkter inte beskriva den, bara uppmana er alla att direkt gå på upptäcksfärd!

www.learningtoloveyoumore.com

vad jag förstår det som är husguden Miranda July med och arrangerar och hittar på. Såklart. Allt den flickan rör vid blir lika magiskt som jazzorkestern på bilden.




hejdå

dagens bild 1



"nu! Dra nu!" sa han och jag drog upp korgen med saft och ingefärskakor. Han klättrade också upp på repstegen. Det var förmiddag och solstrålarna lös sådär milt som de gör på morgonen. Ingen visste att vi hade gått hemifrån ännu, det gjorde bara stunden ännu mer hemlig och egen. Hemliga trädkojeklubben håller möte!



Vi satt på golvet på det gamla lapptäcket som mormor hade sytt "jag tycker vi borde lägga ner ett brev också tillsammans med sakerna" sa jag. "ja absolut, har vi papper och penna?" Självklart skulle vi gräva ner en skatt som någon skulle hitta om säkert hundra år. Vi hade än så länge lagt ner, ett inramat foto på oss, en plastsmurf som höll i en blombukett och en artikel från dagstidningen som handlade om en kille som sprungit nytt världsrekord på 200 m.

Jag tog en kaka och tittade ut genom gluggen på vårt gömställe. Det hade tagit hela våren och halva sommaren att få den klar. "Det gjorde vi bra, en världsabäst koja!" sa han. Vi gjorde high five och började sedan fantisera ihop nästa äventyr.....

Någon dag ska jag bygga den kojan.



jättar och minisar




Igår blev det grilla av. Det var väldigt gott och trevligt. Specielt champinjonerna. Men jag skulle köpa marshmellows och det fanns inte så jag köpte lite random skumgodisar. Prova det någon gång! Jätteskoj och ganska gott.

Vi kom in på en konstig diskussion som jag tyckte var tillräckligt rolig för att delge. Den gick ut på teorin om hur det skulle vara om människor var som guldfiskar. Alltså om vi blev så stora som den miljö vi levde i skulle tillåta. Först var det ganska deppigt när vi kom fram till att adeln och de rika skulle bli skitstora för de har så stora hus. Och de stackars arbetarna skulle vara så små så små för de får tränga ihop sig fem personer i en etta. Men sen kom vi på! att uteliggare skulle vara jättar. Superbra! De skulle regera liksom. Och alla nomadfolk och så som lever i naturen skulle också vara jättar. Försök sätta er på de då om ni törs. Mycket underhållande diskussion var det.

Nu är det bara två dagars arbete kvar sen är det semester igen. Det ska bli helt fantastiskt att få spendera en månad i Stockholm. Nu kommer jag!