Nu bär det av!
Hola mi amigos!
Nu är det alltså dagen innan vi åker iväg på trekking! Det ska bli så galet roligt så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Igår köpte jag en ryggsäck, den är röd och svart och kommer från märket MAMMUT. Mycket bra! Jag och pappa är världens mest effektiva shoppingteam. Vi stressar inte men hittar snabbt det vi ska ändå. Han köpte keps och t-shirt till trekkingen. Vi kommer åka i ett liitet flygplan som tar sexton passagerare, flygturen tar bara någon halvtimme- fyrtio minuter. Sedan går vi fyra dagar upp och fyra dagar ner. Tänk va, jag kommer se världens högsta berg! Lisa vänder om efter två dagar för hon måste tillbaka och jobba. Men vi kommer ungefär halvvägs mellan lukla (där vi landar) och Mount everest base camp. Det är fyratusen meter upp. Så nu hör ni inte av mig på nio- tio dagar.
Igår var vi på den roligaste restaurangen hittills, enligt mig iaf. Den hette New Orleans och låg mitt i Thamel på en bakgård med mysig trädgård, det är svårt att beskriva hur det såg ut men de spelade härlig gammal jazz och hade mycket vegetariskt på menyn. Det var små lyktor överallt och borden var i mörkt trä, på väggarna satt allt ifrån gitarrer och bilder på jazzmusiker till torkade majskolvar. Det var mycket mer ungdomar där än där vi varit hittills, såklart. Dit skulle jag vilja ta med ALLA mina vänner och sitta och dricka sangria natten lång. Om jag bodde här skulle det definitivt vara ett av stammishaken.
Ausi, välkommen hem!!!
Okej, mot nya äventyr!
So long!
Vita tornet och stamhövdingen
Hej allihopa!
Det kommer finnas så mycket att prata om när jag kommer hem alltså. Det blir många långa kvällar. Vi träffade en av Alfs kompisar , Prem som är stamhövding och journalist. Det var otroligt intressant att höra honom berätta om vad han anser om Interimregeringen och det som håller på att hända med hans land. Den västra delen av Nepal är den fattigaste delen, det finns inte ens vägar dit. Det är där hans hemby ligger. Tydligen finns det ingen representant inom politiken som vill lyssna på de som bor i den delen av landet. Vilket gör att Nepal blir som splittrat i två. Han var mycket skeptisk och kände att ingen lyssnade på dom. Det här landet kommer inte kunna komma upp sig om man inte får med hela landet och ger ekonomiskt stöd till även den västra delen för att bygga upp en infrastruktur med skolor och vägar! Jag ser helt klart annorlunda på Kathmandu efter det mötet. Jag förstår att det måste vara extremt frustrerande att se sitt folk svälta och försöka göra allt man kan för att hjälpa men det finns ingen som lyssnar. Inte ens FN har uppmärksamat problemen i den delen av landet. Sen vet man ju inte, man måste ju förhålla sig med en viss skepsis till allt man hör, men slutsatsen blir att det här landet har kommit en liten bit på väg genom att försöka samarbeta i en interimregering, men innan man får med sig hela landet och börjar tala för folket kommer inte demokratin och inte heller välfärden.
Efter detta spännande samtal gick jag och pappa på vårt andra egna äventyr, ner till Thamel för att shoppa lite. På väg dit gick vi förbi det "vita tornet" som pappa har velat gå upp i från dag ett. Så det gjorde vi. Tornet är högt, säkert hundra meter och vi gick de 213 trappstegen upp i en väldigt behaglig trappa för att gå ut på balkongen. Shit hurni! Balkongen var typ en meter bred och sedan hade man hundra meter ner till marken under sig. Men det fanns ett rejält stängsel runt så det var väldigt säkert insåg jag förnuftigt. Jag gick hela varvet runt balkongen! Är mycket stolt över mig själv för det skakade i benen hela tiden. Vi träffade en rolig vakt där uppe också som gick med oss hela varvet runt och pekade ut viktiga byggnader och var lite småimponerad av pappas videokamera. Han var rolig och gjorde det hela lite mindre dramatiskt för min del vilket var bra för att behålla lugnet. Sedan gick vi triumferande ner och vidare.
I Thamel myllrade det som vanligt av folk, det är mest där man ser turister, där och vid de stora sevärdheterna. Pappa köpte ännu flera skjortor och har tagit sig till uppdraget att sätta färg på tillvaron (som jag började med för flera år sedan...) vilket jag tycker är väldigt bra! Han har nu en i röda nyanser, eni blå, en i svart/vita, och två svarta med olika färgkombinationer på ränderna. Vi har också lite smått börjat inhandla presenter. Det gäller att ta det piano så det inte blir hysteriskt shoppande sista veckan. Jag köpte Pans Labyrint och Paris je t´aime för inga pengar nästan. Roligt. Vi kom en halvtimme senare hem än vad vi sagt till Affe och gick sedan vidare på vår tredje middag på summit....
Okej kramar!!
Slappardag & Fort resort
Namaste all my darlings!
Ojoj, nu ska ni höra. Idag åkte vi på utflykt utanför staden till bergsamhället Nagarkot. Vi började med att åka in rakt in i gyttret för att lämna pengarna för trekkingen till vår guide. På något underligt sätt flyter ändå trafiken på trots avsaknad av egentliga filer. Sedan tog Krishna oss lugnt ut och upp mot bergen. Kathmandu är verkligen stort och man kan inte riktgit veta när gränsen går och man lämnat staden. Hela dalen är bebyggd dock glesare ju längre ut man kommer. Man åker igenom Bhaktapur som är en liten stad men ser ut precis som Kathmandu. Dock är vägarna äldre och inte lika välskötta som inne i staden. Det guppade alltså en del, men det var roligt. Som att vara tillbaka i Afrika. Vi åkte sedan flera mil uppåt uppåt uppåt och hela vägen är det terrassodlingar som tagit lååång tid att anlägga. Det är imponerande! På berget bor uppemot tjugotusen människor. Det får man inte riktigt en känsla av föränn man är uppe på toppen. Var annan kilometer ungefär finns det små reststops som serverar lite mat och så. Ett ställe hade en skylt där det stod att de hade kyckling och momo och allt sånt och under skylten, för att liksom understryka sitt tidigare antagande hade de en bur med höns. Så man skulle förstå att de faktiskt hade kyckling. Hehe. Det tyckte i alla fall jag var roligt. Det finns inga räcken på hela vägen upp, men folk körde relativt lugnt. De är så starka människorna som bor där uppe! Längs med hela vägen går och cyklar det folk uppåt utan att verka tycka att det är jobbigt alls. När man sedan väl är högst uppe på toppen är man framme i Nagarkot, det är en fantastisk plats. Ett jättemysigt litet samhälle där det finns otippat många hotell och vandrarhem för att vara så litet. Men vi såg inte mycket turister. Det fanns ett par skolor och folk satt i små klungor och pratade och fikade på samma sätt som i Kathmandu fast i en mera romantisk miljö.
Som vanligt hade Affe scoutat ut det stället som inte såg så mycket ut från utsidan men när man kom in....Det var en av de vackraste platserna jag varit på! Ett hotell som bestod av en gammal vacker tempelliknande tegelbyggnad och en massa småhus som man kunde hyra, precis på toppen av berget i den underbarste trädgården. Det var en så harmonisk stämning där som jag nästan aldrig tidigare upplevt. Min första tanke var att hit åker jag tillbaka och bor en vinter och skriver en bok. Trädgården var av sällan skådat slag. Det var nästan det häftigaste. De hade helt otroligt mycket blommor i alla möjliga krukor och färger. Det var lite sådär härligt övervuxet, husen hade liksom hamnat i symbios med naturen i omgivningen. Det svävade stora rovfåglar över oss lite då och då. Vi tror en falk och en örn. Där satt vi och avnjut vår lunch serverade av en söt kille som inte var så bra på engelska. Han såg mycket frågande ut när pappa bad om en cappuccino, jag förstår honom. Vi ska åka tillbaka och bo där i en natt i ett av husen. Ska bli helt underbart! Snacka om att det kommer skrivas ut en halv dagbok då! Det är en plats dit jag önskar att ni alla kommer någon gång! Jag tänkte på er Mamma och Thomas, det är en PERFEKT plats för en bröllopsresa, nodge nodge, you know what I mean? say no more, say no more!
Igår hade vi en allmän slappardag. Det var skönt faktiskt. Jag läste bok och låg i solen, jag och pappa gick och handlade mitt på dagen, jag hittade galant och pappa var mycket imponerad. På eftermiddagen såg jag en film "Sisterhood of the traveling pants", den låg här och jag tänkte varför inte? Den var lite sådära lagom gullig. Jag är inne i en mycket blödig period och började gråta på alla ställen som de ville att jag skulle gråta på. Haha. På kvällen kom en svensk tjej från rädda barnens kontor i Stockholm hit, hon var jättetrevlig och följde med oss på middag på DanRan, en japansk restaurang där jag åt en helt schysst sushi. Det var kul med lite annat sällskap. Jag trivs mycket bra med tvillingarna men det är alltid kul med omväxling. Jag tycker det går över förväntan att vara med de där två, vi är nog mer lika än jag trott. Jag känner mig verkligen som att jag är i goda händer. Det hade varit kul att ha en kompis med av en anledning som är som följer: Eftersom det är min första gång i Asien är allt väldigt nytt och spännande för mig medans det för gubbsen är lite been there done that, om ni förstår vad jag menar. Det hade varit lite kul att ha med någon som har samma entusiasm inför allting som jag. Samtidigt finns det inget bättre sätt att se en ny plats än med någon som kan den. Japp. Nu är det helg och imorn ska jag och pappa våga oss ner på en liten mjukstart i shopping. Hoppas ni trivs i våren. Jag har det fantastiskt här!!!
Puss o Kram
ps. Jag försöker ladda upp min vanliga dagens bild på bloggen men det går inget vidare, jag har skrivit till supporten för hjälp. Hoppas ni så länge håller tillgodo med mina målande texter. Annars får ni försöka hitta in på resedagboken där det finns många bilder.ds.
Powercuts
Hello everybody,
Några dagar till har passerat, i raketfart. Mina ben blir bara starkare och starkare för varje dag. Vaderna är bara muskler för tillfället och bättre blir det nog.I Söndags gick vi över älven för första gången. Vilket innebär att man hamnar lite mer centralt i Katmandu. Gatorna dit var ännu mer sneda och vinda, det var ännu rörigare och hundarna lite mindre välfriserade. Det är mer som staden är i övrigt verkar det som. Vi gick på en gungig hängbro över älven, den var dock i stål så det kändes säkert. Jag har aldrig i mitt liv sett smutsigare vatten. Det var verkligen vidrigt. De använde flodbanken som soptipp och det luktade därefter, spetsa sedan det med kloakvatten och att deras hinduiska ritualer innebär att man kremerar sina döda vid floden, då hajjar ni kanske? Det blir tydligare och tydligare att detta faktiskt är ett U-land. Men jag trivs verkligen och det är intressant att se allt detta. Vi följde sedan en av de stora innerstadsgatorna som är knökfulla av motorcyklar och alla olika fordon som sprutar ut avgaser. Folk gick med munskydd, ännu en sak man måste ta tag i. Men det är spännande. Folk kör som galningar och tutanden är ständigt en del av ljudmassan.
Men det är många häftiga tempel att titta på, vi gick förbi ett med fyra stora drakar i varje hörn. Det var jättehäftigt faktiskt. Vi kom verkligen hit perfekt i tid. Det är lagom varmt, cirka 27-30 grader och blommorna håller för fullt på att blomma. Man ser många supergulliga barn i sina skoluniformer som gärna hälsar när de går förbi så exotiska västerlänningar. De går eller cyklar ofta två och två och säger med "hellooo", och när man svarar får man världens största leenden tillbaka och ibland även fnitter. Barn är verkligen fantastiska.
En annan rolig detalj är att varje dag är det powercut i tre timmar på dagen och sex på natten, men då sover man så det märks inte. Men det är mysigt! Vi sitter och äter middag med levande ljus här hemma. Det är även en upplevelse att gå hem under ett powercut, när vi gick hem från Roadhouse café fick jag leda vägen och Alf o Leif var mäkta imponerade att jag hittade hem utan att gå fel en enda gång. Månen är verkligen en starkare lampa än man kan tro när man är storstadsbo. Jag älskar att titta ut över Katmandu på kvällarna. Solen går ner bakom bergskammarna klockan sex och det blir mörkt cirka en halvtimme senare.
Idag ska vi upp till Swayambu och sedan åka hela ringroad runt. Livet här är fantastiskt! Önskar att jag kunde dela allt detta med er.
Durbarsquare
namaste!
Nu har ännu en dag förflutit. Igår gick vi en promenad bort till Durbarsquare. För att komma dit gick vi över en bro över den stora vägen med alla myllrande motorcyklar och bilar och lastbilar. Genom en del av staden som är bland de äldsta. Där var det häftigt. Lite som Katmandus gamla stan bara det att det fortfarande var väldigt mycket som det måste ha varit från början. Det var ett ganska mycket mer påtagligt fattigt område, gatorna var trängre och folk inte lika välmående. Det var mycket köttbutiker där det låg alltifrån nyflådda djur till redan styckade köttbitar. Men även fina mässingbutiker och små tempel. Häftigt. Speciellt fint var ett litet torg vi gick förbi där ungarna spelade pingis med tegelstenar som nät, en tant stod och tvättade kläder en ung kvinna stod och hämtade upp vatten ur brunnen, det sprang omkring ankor och höns och några butiker kantade sidorna. Det har jag en bild på som ligger på resedagboken.Utvecklingen går inte fort här. Nåväl Durbarsquare var verkligen en häftig plats, några av de äldsta templen i staden trängdes på ett torg ungefär lika stort som plattan. Det var liv och rörelse och utnyttjades flitigt för folkliv. Härligt. Det såldes allt från påsar med sockervadd till smycken och kläder. Den här dagen skulle det även anordnas en boxningsmatch så mitt i alltihop stod en röd och blå boxring a´la american. Runt den stod stolar i samma färger och en stor massa stod redan och väntade på matchen som antagligen inte skulle komma igång förrän på kvällen. För inte tror jag att man ställer upp att boxas under stekande sol klockan tolv på dagen.
Vi åt lunch på en terass på Café de temple. Där satt man med utsikt över hela torget med museum, marknad och allt. Jag åt en jättesmarrig grönsakssoppa för tio kronor. Mums. Pappa och Affes soppor var tydligen också bra. Sedan fortsatte vi vår promenad ut till en av mainroads där affärerna inte var helt olika de vi har hemma. Mixen på människorna här är verkligen härligt. Man ser ungdomar som klär som som oss och ungdomar i Saris i de mest fantastiska färger. Det är en salig blandning av vad alla världens samhällen har att erbjuda. Katmandu är fortfarande en riktigt häftig stad enligt mig, det är fint här trots avgaser och smuts. Husen är vackra och människorna likaså.
Igår kväll åt vi middag hemma och såg Blood Diamond, en riktigt ruggig film men otroligt bra! Det är bara svårt, jag har fortfarande svårt att se sådant utan att försöka ingripa. Det brukar ta mig en dag att återhämta mig. Hoppas ni har det bra där hemma, här har vi det toppen bäst.
Stora kramar
första intrycket av Asien
Nu har jag alltså satt fötter på Nepalsk mark. Första gången i Asien för min del. Det känns häftigt! Det är redan så mycket intryck och saker att berätta att jag riskerar att låta förvirrad. Vi får se.
Jag vaknade igår morse ganska trött men väldigt förväntansfull. Det är något speciellt med att komma på natten för det blir så spännande att vakna. Jag och pappa sover en trappa ner i huset så jag gick upp till the Penthouse, där Alf och Lisa bor och har fixat i ordning fantastiskt fint. Wow! Man har utsikt över nästan HELA staden från deras olika balkonger. Vi satt i solen och åt frukost och läste the Kathmandu post och the Himalayan. Kändes fantastiskt. Jag såg till att ha en tunn skjorta igår istället för att smörja in mig så jag inte skulle gå och bränna mig första dagen. Vi hälsade på kocken och hjälpredan i huset och meddelade att vi skulle komma tillbaka för lunch vid klockan halv ett. Så bar det av på den första promenaden i Kathmandu.
Alf hade en väl uttänkt första rutt för oss i området där vi bor Patan, Lalitpur. Hur mycket man än förställer sig att det ska vara så stämmer det sällan alls. Vägarna är smala men rena, inte många vägar är asfalterade och de som är det synns det knappt, man märker det mest på att de är lite mer plana än resten. Alla ljud och lukter slår en och man kan inte värja sig från alla nya intryck! Husen är nog min största överraskning än så länge, de ser inte alls ut som jag trodde. Nepal har fått en ekonomisk boost efter att man infört parlamentet och störtat kungen så många hus i det här området är nymålade och vägarna sopade. Oftast är det treplanshus i tegel som verkligen är jättefina. Jag kom direkt att tänka på Spririted away om ni sett den filmen. Stämningen är vänlig och människorna inte på något sätt påträngande utan bara fantastiskt vänliga. Men jag tror att det är ganska stor skillnad på här och inne i centrum och backpacker området. Men det är verkligen charmigt, jag förstår dragningen till Asien som så många känner. Husen står nästan på varandra så istället för att vara i sin trädgård så hänger folk på sina balkonger. Det är roligt att stå på balkongen hemma hos oss och titta på all aktivitet som pågår ovanpå staden. Karlsson på taket släng dig i väggen! Altanerna de har här är ofta fantastiska! Det går lösa hundar överallt men de märktes inte av så mycket på dagen då de låg utslagna överallt i hettan, under bilar, på vägen, i skuggiga portar. Det är fint för hundarna lever liksom sitt eget liv och de är inte alls skabbiga. De ser väldigt välmående ut. Vi promenerade i alla fall ner till en av huvudvägarna där myllret av bilar, mopeder, tuk-tuks och cyklar blev väldigt mycket större och mer påtagligt. Roligt! Men jäklar alltså, här kan man verkligen förstå begreppet tuta och kör. Det är precis det de gör. Man får själv ta ansvar för att inte bli överkörd.
Men gatulivet är verkligen roligt, man gör det mesta ute på gatan, tvättar kläder, borstar håret, sitter och fikar...Allt. Ljudmassan är verkligen annorlunda från hemma. Allt känns verkligen så himla härligt och spännande! Det är människor som skriker om sina varor, hundar som skäller, tuk-tuks som brummar, fågelkvitter och folk som tutar, hela tiden. Sedan gick vi hem och åt soppa på balkongen och tog en liten mitt på dagen vila. Jag måste erkänna att jag däckade i soffan. Min hals mådde inget vidare igår men idag känns den mycket bättre. Det är väldigt mycket damm i luften så det kittlar i halsen mycket. Men det är också skoj. Jag är så otroligt glad att vara här. Vi kan verkligen i rätt tid också, det blommar nästan överallt och det som inte blommar nu kommer definitivt ha blommat när vi åker hem.
På eftermiddagen gick vi ut på nästa promenad för att ta ut pengar i en ATM. Den låg på en av huvudvägarna där det var en helt galen kö till att få tanka. Den var kilometer lång, jag skojar inte. Man kunde få sitta i två tre timmar för att vänta på att få tanka. Säga vad man vill om det, men sjukt tyckte jag det var. Affe och Lisas chaufför satt och väntade rätt långt bak i kön, han vinkade glatt. Antar att han var van. Sedan gick vi och hälsade på Save the Children kontoret. Det var ett jättemysigt vitt hus som Lisa låtit fixa till från nästan oigenkännande enligt Alf. Det var i alla fall en väldigt fin miljö och alla som arbetade där var väldigt vänliga och glada att få träffa oss. Pappa och Alf var dock lite besvikna att folk inte var mer imponerade av deras likhet. Tvillingar alltså. Vi drack te på balkongen för att sedan gå hem en stund innan middagen på Summit. Lite vin på balkongen i kvällssolen, då tog jag bilden ovan. Vi pratade om Lund och mina plugg-planer. Det var skojigt.
Summit är en av Alfs och Lisas favoritrestauranger och det är inte svårt att förstå varför. Det är som en liten oas mitt i alltihopa, med jättefin trädgård och hus att bo i. Nu var det mer folk än vanligt eftersom det för tillfället bodde ett stort sällskap där och hade konferens tror jag. Vår kypare var jätterolig och bundis med Alf. Jag åt Palak Paneer som jag brukar äta hemma när jag äter indiskt. Det verkar vara typ samma mat här so i indien. Det var mycket gott och vi pratade massor om Oscarsvägen. Mycket spännande och intressant att höra pappa och Alfs version. Jag såg en liten uggla där också. Annars är det väldigt mycket rovfåglar här som heter Glador enligt Alf. Har aldrig sett varken så många rovfåglar eller rovfåglar på så nära håll.
Ha det fint hemma, såg att ni skulle få fint väder! Här har vi det toppen bäst.
kram kram
Sagan om Ödesnatten!
Här ligger jag i dubbelsängen och äter ahlgrens bilar, utmattad, utpumpad! Tio på morgonen. Hur kan detta nu komma sig undrar ni nog? Vad för förskräckliga upplevelser kan denna lilla sockertopp ha råkat ut för denna ödesdigra natt? Jo det ska jag berätta för er nu:
Sagan om ödesnatten
Inga föräldrar funnes i det stora huset denna kväll i Madrid. De har sedan ett dygn flugit sin kos mot kallare breddgrader. Barnen i familjen hade sedan en stund givit in för drömfåren och snusade högt och ljudligt på övervåningen. Ensam, i ett stort och ensligt vardagsrum, i en överdimentionerad fåtölj sitter en barnflicka. Det är inte vilken barnflicka som helst, det är denna modiga barnflicka som sagt ja till att i två nätter i rad ensam vara den som vakar över huset och barnen. Hon sitter nu hopkrupen i den alldeles för stora fåtöljen och funderar över om det är rätt beslut hon fattat? Det får ni själva, kära läsare svara på efter att jag har förtäljt hela historien...
Där satt hon nu, historiens centralfigur och pratade via en elektronisk apparat kallad dator med sin storkusin Pontus. Det kändes tryggt att få byta några ord med en välkänd röst. Men klockan hade slagit ganska sent och hon hade planer på filmvisning i stora sovrummet innan lampan skulle släckas och sa nu därför godnatt och på återseende. I detta stora vardagsrum fanns även stooora fönster längs hela långsidan, dessa fönster skulle med lätthet kunna krossas av en illvillig själ om så var dess intention. Därför genomgick nu den unga kvinnan en inre diskussion om det var sannolikt att en sådan illvillig själ kunde tänkas dyka upp i trädgården denna natt. Detta kunde hon inte tänka sig, men sina egna hjärnspöken var inte att lita på. För att stilla dessa och försöka uppnå en känsla av trygghet innan hon skulle krypa till kojs, så tryckte hon på huvudknappen för stålpersiennerna. Det började mullra och skaka i golvet när dessa ogenomträngliga pansar åkte ner likt ögonlock framför en jättes ögonlober. "Oj, oj, oj." tänkte barnflickan "är det världen som stängs ute eller jag som stängs inne". Hon bestämde sig för att tro på det tidigare alternativet och tog sin elektriska apparat kallad dator och sitt fodral med exakt fyrtio filmer och begav sig upp till övervåningen.
Hon valde en film av lättsinnig karaktär i hopp om att vinna en känsla av att inget ont finns på denna jord, innan ögonlocken blev för tunga och sömnen infann sig. Denna film hade hon dock sett ett antal gånger tidigare vilket gjorde att den inte riktigt kunde binda till sig hennes fulla uppmärksamhet.
I den nu mörka Madrid natten hördes många ljud, välbekanta och okända i en mystisk blandning. Hon hörde susningar från de sovande barnen i rummen bredvid, vakthundar som skällde, men på vad? Knäppningar från trägolven, fågelkvitter, det dova mullrandet från en bil som står på tomgång. Vad skulle ni kära läsare ha känt för känsla om ni var i samma situation? Det får ni någon gång förtälja på egen hand men låt oss säga såhär, detta önskvärda lugn som vår huvudkaraktär så gärna önskade sig ville inte infinna sig. Hon vred och vände på sig och tankarna snurrade, vad kan det finnas för anledningar till hundarnas skällande, kunde det bero på en smygande katt i natten? eller kanske en fågel? eller en illvillig ogärningsman ute efter kristall-ljustakarna? alternativen är många och slutet på den unga kvinnans fantasi obefintligt. Var det där verkligen huset som knäppte, eller någon som försiktigt bankade på husets struktur för att finna svagheter? Vägar in? "Nej dessa tankegångar kan inte hjälpa någon" tänkte vår vän. Jag måste helt enkelt fokusera positivt. Efter att ha lyckats med den bedriften relativt omgående kände hon sig nära till sömns. Men ack! Precis när drömmarna började knacka på dörren var det något som drog henne tillbaka till det vakna tillståndet. En stilla gråt i natten. Ett av barnen hade vaknat. Barnflickan tog sig trött upp ur sängen och gick bort till flickebarnets sovkammare. "jag vill inte sova i min säng, jag vill sova med dig!" sa den lilla flickan. "Självklart får du det." svarade vår vän och bar med sig sin lilla skyddsling till sin säng. Detta tänker ni kanske underlättar vår hjältinnas försök att somna, men ack nej. I en timme låg hon vaken medan det lilla barnet bredvid henne sov som en liten ängel. Efter denna timme hördes steg och pojkbarnet kom stapplande med sömniga steg och damp ner på andra sidan om henne i dubbelsängen. Ja, nu blir det nog inte mycket mer aktivitet från dessa två denna natt, tänkte barnflickan och i denna fråga hade hon rätt. Aktivitet av annat slag väntade dock ...
Efter två timmars halvsovande slog klockan 03:15. Vår unga kvinna vaknar av en känsla av att något inte stämmer. Barnen ligger fortfarande och snusar sött på varsin sida om henne. Men efter att ha lyssnat igenom alla ljud som hon så väl känner igen hittar hon ett som hon inte har hört förut.
Ett larm! Ack och ve, det låter så förskräckligt. Var kan det komma ifrån? Det var helt klart i närheten som källan fanns, men eftersom hon visste att det inte fanns ett larm i huset så kunde hon utesluta inbrottsförsök på listan. Hon hörde en bil närma sig och sedan komma till abrupt stop, bildörrar som öppnades och två mansröster som började prata på spanska. Vad är det som försiggår? tänkte hon och kände hur hjärtat började bulta fortare. Det kändes som en evighet då hon låg där och febrilt försökte finna förklaringen till denna obehagliga situation. Håll i åtanke att om faran var framme hade vår unga hjältinna ingen annan än sig själv att lita till, för inte kunde hon tala deras språk och hade heller ingen att ringa om situationen skulle kräva förstärkning. "Neej! Ju längre jag ligger här desto räddare blir jag! Jag får försöka leta rätt på ljudet själv!" argumenterade hon med sig själv och kröp försiktigt ur sängen för att inte väcka de små liven som fortfarande var glatt ovetande om läget. Hon smög sig ner för trappan med öronen på helspänn. Eftersom de stora pansarpersiennerna var nere kunde hon inte se om det försiggick något i hennes egen trädgård. Men ljudet verkade komma ifrån parkeringen. Hon gick fram till fönstret i köket och tittade ut, allt verkade lugnt. Men de okända mansrösterna hördes fortfarande. Hon smög sig vidare mot ytterdörren och kikade ut genom titthålet. Inget verkade hända där heller. Bilen! tänkte hon, tänk om det är bilen som har alarmet igång. I denna stund önskade hon för allt i världen att larmsignalen inte kom från hennes sida av staketet. I denna stund hade hon tagit sig till bottenvåningen och tittade ut genom fönstret, bilen stod lugn och tyst på sin plats. Detta gjorde att hon kunde utesluta sitt eget deltagande i lösningen av problemet. Men detta gjorde henne inte mindre nervös. Vilken stackare var det som behövde hjälp? Den högsta punkten i huset var altanen i stora sovrummet. Det rum som hon nyss lämnat med två sovande barn i. Jag ska spana som en örn och lösa gåtan tänkte hon. Hon gick tillbaka upp till övervåningen med hjärtat pumpande hårt i bröstet. När hon drog skjutdörren åt sidan och tog första steget ut på altanen blev ljudet tre gånger så starkt! Det var ett högt alarm och det kom helt klart från grannen till vänster! Hon kände sig som en tjuv på sitt eget tak där hon stod i den ljumma natten iklädd bara pyjamas, barfota på det kalla stentaket. Hon smög sig bort mot den vänstra delen av balkongen och upptäckte ficklampor riktade mot staketet och häckarna på grannhuset. Detta kunde bara betyda en sak, att någon försökt ta sig in i grannens hus. Hon smög sig närmare och hoppades att de inte skulle rikta lamporna åt hennes håll, en lättnadens suck sänkte sig när hon såg den välbekanta securitybilen som cirkulerar området på nätterna och insåg att de två rösterna var dessa modiga vakter ute för att fånga den okände gärningsmannen. Hon kände sig som en riktig detektiv där hon att på säkert avstånd och spanade på dessa spännande nattliga aktiviteter. När hon sedan klev in igen och stängde dörren var larmet som bortblåst. De hade lyckats! De hade stängt av det.
Hela strapatsen hade dock bekräftat en obehaglig sanning, det fanns tjuvar och banditer i området som gärna ville ta sig in i husen. Vår vän barnflickan sov inte många timmar denna natt, men när hon sedan vaknade på morgonen var hon mycket stolt över hur väl hon klarat natten och hur modigt hon vakat över barnen.
Nästa dag fick hon veta att två personer hade försökt ta sig in hos grannen, men att de inte hittat vem det kan ha varit. Däremot fick hon erbjudandet att hon när som helst kunde ringa sina snälla grannar om hon någon gång behöver hjälp. Detta om något var en upplyftande tanke. Hon kommer inte längre behöva vara ensam i natten!
sol regn sol mulet sol
poolen
Hej!
Det var bättre! Det var verkligen jätte tråkigt att strejka. Nu ska ni få höra. Idag var det 18°!!! Fantastiskt! Men nu har det börjat regna på eftermiddagen. Dumt. JAg är så obeskrivligt nöjd att slippa mörkret och kylan. Den här veckan har varit rätt intensiv, Bea har varit i Sverige och Johan har jobbat mycket. Så det har varit långa arbetsdagar. Men dem går lite i vågor. Ibland leker dem ju så lugnt med varandra då kan jag slappa en stund. Jag har hört om vädret hemma. Kan inte vara så kul, men ganska vackert? Ni kan ju alltid komma hit.
Veckan har annars varit mysig. Vi var på utflykt till en park i närheten i Onsdags. Det var en jätte lyckad utflykt, barnen hade super roligt, de lekte byggarbetare och kastade en tennisboll till en fantastiskt smart hund som var i parken med sin matte. Jag satt och pratade med Mabel och drack kaffe i solen. Jag har också börjat läsa Alice i Underlandet på originalspråk. Det är verkligen en helt flippad bok. Men den är verkligen rolig! Den borde ni läsa. Britter är inte riktigt kloka, men dem har verkligen schysst humor. Deras barnprogram är dock väldigt underliga: teletubies? Nalle har ett stort blått hus? Byggare bob? Det är ju helt trippat hela alltet. Hahaha.
Föresten! Jag tror jag glömt att berätta att när jag kom tillbaka till Madrid hade oljan tagit slut i huset, så vi hade ingen värme och inget varmvatten. Hade det varit i sverige hade det inte gått men det funkade rätt bra ändå här. Vi eldade hela dagarna i dem två öppna spisarna, men det var rätt kyligt på alla andra våningar. Mitt rum i källaren var kallast av dem alla och därför fick jag sova framför brasan i barnens tv-rum. Så sjukt mysigt! Jag älskar brasor. Det är min nya dröm att ha ett sovrum med öppen spis! Det ska jag verkligen ha. Jag har så mycket ideer om hur mitt hus ska se ut om jag någonsin skaffar ett så jag kommer nog få låta en arkitekt rita det åt mig. Jag kan bygga! Roligt!
En riktigt irriterande grej med internetuppkopplingen här är att man inte kan surfa på myspace! Man kan se alla presentationssidor men man kan inte läsa bloggar, eller titta på bilder, eller skriva meddelanden. Det är verkligen stört irriterande. Jag vill ju läsa Zach Braffs blogg! Och Martin Kellermans. Dåliga dåliga internet.
Jag har en annan rolig sak att berätta. Jag har antagligen fått en ny kompis. För många veckor sedan kom en pappa fram till mig på skandinaviska skolan och sa på knackig engelska att han också hade en svensk au Pair som snart skulle komma ner och underade om jag hade lust att träffa henne. Ja, jo det kan jag väl sa jag, och fick hans visitkort. Men mycket saker har kommit emellan så jag har inte hunnit höra av mig. Men i förrgår ringde jag henne. Julia heter hon och bor här i närheten. Hon verkade super trevlig! Vi hade väldigt lätt för att prata. Vi ska ses imorn! Det ska bli jätteroligt! Nu är jag uppe i tre kompisar! Det går framåt...
Mina dagar blir lätt långa så jag tittar som känt är mycket på Gilmore girls. Efter att ha börjat på tredje varvet på säsong 4 kunde jag inte hålla mig längre! Nu är säsong 5 på väg!!! Åh det ska bli så ROLIGT att se vad som händer! Kan knappt bärga mig. Den kommer från amazon om en vecka eller så. Jag längtar ihjäl mig! Hoppas att Emelie tar sig i kragen och kommer hit och tittar med mig. Det blir så mycket roligare då.
Länge har jag varit nyfiken på en relativt nykänd svensk artist. Salem al Fakir. Jag har precis skaffat hans skiva och OH MAN! Vilken kille! Han är helt fantastisk! Ni måste lyssna in honom. Honom och Amy Winehouse. De går varma på min dator just nu. Hans brorsa jobbar föresten som programledare på bolibompa. Han är väldigt söt han med. Nassim, ni kan ju kolla in bolibompa när han är med, han brukar göra roliga saker (jag brukar titta med barnen på deras inspelade bolibompa).
Thats all folks!
there and back again
Nu har jag varit hemma i en och en halv vecka. Familjeangelägenheter som kallade. Det har varit super mysigt men också väldigt mycket mera som händer än vad jag har vant mig vid här i Madrid. Det är ju helt klart en långsam tillvaro jag har här. Men hemma skulle det hinnas med mycket. Jag hann träffa en hel del polare och det var såklart riktigt härligt att få skratta och prata med mina likasinnade igen. Mysigt! Det blev också en snabb resa ner till Öland och där är det fortfarande väldigt mysigt fast det var ju väldigt mycket mer charmerande i sommarskrud. En hel del familjemiddagar blev det också, det var roligt att få en liten dos svenskkultur och titta på Lets dance, så ska det låta och melodifestivalen med en entusiastisk mamma. Så ska det låta med kusinerna var också underhållande, mest för att de blev helt förälskade i en av deltagarna. Annars hängde jag med Emsan och hyrde film och tittade på Gilmore girls, det kändes skönt att veta att allt är som vanligt hemma. Då kan jag slappna av mera i Madrid. Det känns faktiskt riktigt roligt att vara tillbaka!
Den här veckan har barnen sportlov och jag ska hitta på saker med dem på dagarna, jag har ingen fantasi, är lite för trött idag. Men vi går nog bara till en lekpark imorn så får vi se hur det blir sedan.
Idag har vi pratat om en rånarliga som härjat här omkring vid middagen. De är fast nu, mend et finns antagligen flera Jag skulle inte oroa mig men det är ändå konstigt att inte vara i gamla trygga sverige. Jag tycker det känns rätt spännande faktiskt. Hemma är allt så himla förutsägbart, man vet liksom att inte mycket kan hända än. Här kan fasiken vad som helst hända, haha. Jag har även fått min första bekräftelse på besök. De som hann först var Tove och hennes pojkvän Kristian. De kommer hit den 10-15 mars. Det ska bli sjukt roligt!
Om en månad smäller det! Då åker jag och pappa till Nepal, Kathmandu. Ska bli obeskrivligt spännande! Vi ska åka på trekking till Himalaya och gå på Mount everest. Det blir nog något att berätta för barnbarnen som man säger. Jag var och vaccinerade mig i stockholm, det gick som en dans. Det är så bra med såna där vaccinerings kliniker. Jag var på Vaccin direkt på katarinavägen. Kom in och fick tre sprutor och gick ut, det hela var över på ungefär en kvart. Så smidigt! Japp hörs igen! Hejdå
Hey there!
Den här bilden tog jag i Granada. Roligt tycker jag.
Hola amigos!
Jag är nu ensam i det stora huset i princip dagarna i enda. Barnen har flugit sin kos till det kalla land i nord kallat Sverige. Men från början kallat Svitjod tror jag bestämt? I alla fall. Detta gör att jag är alldeles ledig, nästan. Jag ska tvätta ett BERG med tvätt och lite annat sådant. Men annars är jag fri som en fågel. Dessa två första dagar har jag faktiskt bara tagit det väldigt väldigt lugnt och sovit ut för det har jag tro det eller ej inte gjort på länge. Tittat på vänner och ätit kakor har jag också sysselsatt mig med. Jag har tränat på trappmaskinen. Jag har duschat i den bästa duschen ever! Den i det största badrummet. Men imorn ska jag in till staden och träffa José, för hoppningsvis får jag med honom tillbaka till baren med alla sällskapsspel som var full sist vi skulle dit. Jag tar nog bilen hela vägen in. I helgen ska jag försöka gå ut med Ruben with crew. Det blir förhoppningsvis roligt!
Jag har inte kommit igång med att läsa mina böcker som jag har med mig, jag kan inte riktigt förmå mig att börja, är lite för rastlös. Men jag skriver mycket. Både här på bloggen och annat. Det är kul. Jag har tyvärr inte kommit längre i mina student planer. Men jag tänker i alla fall söka den där utbildningen i Lund. Det svåra är att man måste rangordna redan när man söker och kommer man in på sitt första val så stryks allt annat man sökt. Det tycker jag är dumt, är alla som pluggar så jäklans säkra på vad dem vill? Tydligen. Jag ser fram emot att höra min pappa och min farbror försöka övertala mig att plugga i Lund, eller för den delen bara ge mig råd i mitt svåra val.
Nästa vecka är jag ensam i huset i några dagar, helt ensam. Johan ska också resa bort. Det blir nog lite läskigt för det är ett STORT hus. Men jag ska nog ta mig igenom om ingen har lust att komma till min undsättning där hemifrån? Ni är alla välkomna. Jag skulle vilja påpeka att alla ni som har sagt att ni ska komma borde nog boka biljetter så ni hinner komma hit. För alla vill komma samtidigt och det går ju faktiskt inte. Så ni måste passa på, först till kvarn i Maj till exempel. Då vill alla komma. Första veckan är paxad av Emsan. Men resten är öppet för förslag än så länge. Själv skulle jag åka nu om jag var er. Vädret är underbart, som bästa våren i stockholm, sedan kommer det bli för varmt och det kommer dessutom bli fantastiskt hemma. Det är inte fantastiskt hemma just nu för det vet jag. Japp. Nu har jag promotat min åsikt i sammanhanget.
Jag måste försöka ta reda på vilka sprutor jag ska ta innan Nepal och kolla upp om jag måste göra det en massa veckor innan för då har jag lite bråttom. Eller om jag kan ta dem precis innan vi åker. Det ska bli så sjukt häftigt och fantastiskt att åka dit! Jag längtar!
Nej gott folk nu måste jag gå och försöka se till att jag får något i mig!
Hasta Luego!
tillbaka i Madrid
Hej!
Nu är jag tillbaka i Madrid. Det känns lite konstigt. Men den här veckan ska jag försöka ta tag i att lära känna staden lite mer. Jag tänkte att jag skulle läsa mycket om Madrid och försöka ta reda på what makes it tick, so to speak. Bea och antagligen barnen också ska åka till Sverige den här veckan så jag kommer ha massor med tid. Jag ska försöka träffa José och hans flickvän. Jag har klippt mig också och färgat håret. Men frisören ville inte göra som jag tyckte och så blev färgen för mörk. Det var svårt att inte kunna kommunicera och det var svårt att förklara våra skönhetsideal jämfört med de svenska. Bea fick vara tolk. Men det blev fint. Det blev inte som jag ville men jag tycker ändå att det blev schysst. Man måste vara öppen för överraskningar, haha.
Det är svårt ibland tycker jag, svårt att ta tag i sig själv och svårt att veta vad man vill. Jag är inne i lite utav en svacka. Jag vet inte alls vad jag ska göra av mig själv i höst, den här miljön är svår för jag önskar att jag bara kunde njuta men jag kan nästan bara tänka på vad jag ska söka för utbildningar, vilket jag inte vet, och hur jag ska klara mig i sommar när jag kommer hem för jag har inget jobb.
Mamma har skickat sista avsnittet av krönikan till mig på DVD. Fantastisk serie verkligen. Jag hoppas för er skull att ni har följt den, jag har sett alla avsnitt och hoppas nu att de ska släppa en dvdbox med alla säsongerna. Jag är bara besviken på en sak i den och det är att Palle och Ida skulle ta sådan nedrans tid på sig att förstå att det var dem som var rätt för varandra. Det har man liksom velat sedan första avsnittet. Jag tycker manusförfattarna gjorde ett felaktigt val i den storyn. Annars är det en helt fantastisk serie.
Det har varit mulet sedan vi kom tillbaka till Madrid, men det är i alla fall ganska varmt. 12-15 grader ligger det på och så är det ju ljust enda fram till klockan halv sju. Underbart skönt att slippa mörkret!
Mera skidor!
Min lilla hjältinna däckad vid pappas fötter
Hej!
Nu har det gått två dagar till i backen. Min kropp är så mör så att jag först tänkte att "nu håller jag på att bli sjuk!" tills jag kom på att jag antagligen bara är helt slut i kroppen. Men det har varit så otroligt roligt att åka! Igår var det dimma och snö så det räckte och blev över. Jag åkte i en och en halv timme innan jag gav upp. Man såg inte is, gupp eller något över huvudtaget framför sig. Men men, på eftermiddagen sprack det upp och jag, Johan och Cecilia tog kabinbanan upp igen. Johan har halkat och skadat ryggen rejält! Så han kan inte åka, men jag åkte med Cecilia. Hon är jätte duktig! Jag tror jag är en bra lärare också. Idag åkte hon till och med själv och gjorde glasstrut, men jag fick fånga upp henne när det gick lite för fort. Det är så roligt att åka med henne för jag får såna barndomsflashbacks! Åka brevid och hålla i pappas eller mammas stavar liksom, det har ju alla som började åka tidigt gjort. Så jag känner mig som en historisk person som får vara med om det med henne. Jag saknar Mira mycket när jag är så mycket med Cecilia och jag hoppas verkligen att jag får vara med och lära henne mera skidor också.
Min egen åkning går bra, men det är ju inte lika kul att åka själv som det är att åka med kompisar! Jag ser fram emot nästa säsong, då TÄNKER jag åka på skidresa med mina skidåkande vänner. Arvid är redan med på idén och och Hanna lär ju inte vara så svårövertalad. Om jag får med mig brorsan är ju en annan fråga? Men antagligen om han har råd och tid, hehe. Backarna högst upp är en njutning med i alla fall en del snö men längre ner är det iskana. Det tär på benmusklerna det. Speciellt om man vill åka fort. Utsikten på toppen är helt fantastisk, det är svårt att åka därifrån för det är så otroligt vackert! Det är 3400 meter över havet och man ser HUR LÅNGT SOM HELST! Berg och dalar så långt ögat når och vissa toppar ligger ovanför molnen. Jag är ju van vid ÅRE och där är utsikten fin, här är den magnifik. Det vore roligt att säsonga på ett sånt här ställe någon gång. Det är så bra stämning och riktigt schyssta backar. Det verkar dock inte vara så mycket after ski och dylikt. Men jag har inte kunnat kolla upp det så noga för det är ju då jag har hand om barnen. Dumt. Men bada i poolen och i bubbelpoolen är inte heller helt fel som after ski. Jag funderar på att gå ner och ta en bastu nu och slappna av lite. Sen ska vi väl gå och äta middag. Men jag tror jag behöver en herrans massa timmar sömn för att min kropp och mitt huvud ska klara morgondagen på ett bra sätt.
På Lördag åker vi tillbaka till Madrid igen. Det känns lite konstigt faktiskt, jag hade ju bara varit där i två veckor innan vi åkte på semester och nu har vi varit borta i en vecka så det känns som att huset i Madrid bara var en illution på något konstigt sätt. Men det har varit en fantastisk semester än så länge. Jag är oerhört tacksam att jag fick följa med. Det känns som att jag har fått ut mest av den, Johan har ju skadat sig så dem har inte åkt så mycket någon av dem i familjen. Men jag tror de har tyckt det har varit skönt att få vara borta lite hemifrån.
Ha det underbart hemma i kylan och mörkret eller på stranden eller i bergen eller vart ni nu befinner er mina kära vänner! Puss o Kram
Första dagen på skidor!
Jag har bara ett ord åt er: FANTASTISKT!!!
Fast jag kan ju ta mig tid att ge er lite fler... Det tog som vanligt mycket längre tid för familjen att komma igång än vad som är planerat så vid halv elva hade vi hyrt färdigt alla skidor och köpt alla liftkort. Vi hyrde skidorna på ett asmysigt ställe där alla i personalen verkade super roliga. Men det verkar i och för sig alla i alla affärer vara. Jag har ju förmiddagarna ledigt så jag sprang så fort jag fått mitt liftkort och tog kabinbanan högst upp! Vilket väder! Vilken utsikt! Toppen ligger på 3400 meter över havet så nedanför i dalen var det molnigt men här uppe har det varit sol sol sol. Jag har nog bränt mig lite i ansiktet. I alla fall, vi befarade ju att många backar skulle vara stängda, detta var inte fallet. Några är stängda och offpist är det kanske inget tal om men det var ändå underbar åkning. Det snöade lite i natt så det var nästan inte alls isigt och backarna var en njutning. Det gick så bra för mig att åka också, men jag hade gärna haft lite mer muskler, hehe. Jag åkte sittlift med ett glatt gäng britter i femtioårsåldern, de fick min karta över liftsystemet och blev oerhört tacksamma. Snackade hela vägen upp och tyckte att jag ordnat det bra för mig, det är jag ju villig att hålla med om.
Nu har jag varit och badat i poolen med Cecilia och Oscar eftersom jag har hand om dem på eftermiddagarna. Det var roligt, de är lika badtokiga som jag var när jag var liten. Så jag kommer antagligen sova som en bebis inatt och jag hoppas på en lika fin dag i morgon!
CHEERS!
Granada and beyond!
Hej allihopa!
Nu är ni allt bra nyfikna va?! Jag har haft tre underbara semesterdagar än så länge. Resan till Granada tog fem-sex timmar och var otroligt fin. Vi åkte genom snötäckta olivlundar och såg Don Quijottes väderkvarnar, åkte igenom några av Spaniens bästa vindistrikt och blev höjdrädda på serpentinvägar. Häftigt. Väl framme i Granada litade mitt kära värdpar lite för mycket på Gpsen så vi snurrade runt i staden i någon halvtimme på vägar som kanske inte var gjorda för bilar egentligen. Men sedan var vi framme på AC palace hotel. Det var by far det lyxigaste hotell jag bott på. Jag fick eget rum där jag mest gled omkring i morgonrocken och tofflorna som hotellet stod för. Hur skönt som helst och gratis minibar, en kväll blev jag även överraskad av att det knackade på dörren och de gav mig väderrapporten för nästkommande dag och två chokladbitar. Jag tror jag badade i badkaret fem gånger de två dagar vi var där... Mycket trevligt. Hotellet var ett gammalt kloster och hade en jättefin innergård med apelsinträd och fontän. Hotellfrukosten ska vi inte ens prata om, hehe. Men mer om Granada. Jag gillade verkligen den staden. Det var jättefint och hade verkligen en historisk atmosfär. Katedralen var väldigt speciell och var även ett kungligt mausoleum (det du Thomas!) där något runt fem konungar låg begravda. Men höjdpunkten var ändå Al Hambra. Det var verkligen en tillräckligt stor anledning i sig för att få mig att rekomendera folk att åka till Granada. Det är ett gammalt moriskt palats som har en väldigt speciell arkitektur för att ligga i Spanien. Det var verkligen hur häftigt som helst. Al Hambra är utsett till världsarv av FN. Det låg uppe i bergen ovanför Granada så man hade otrolig utsikt! Själva Al Hambra är stort och består av många byggnader med tillhörande vackra trädgårdar runt omkring. Hela väggarna inne i Palatset är täckt med sten och trädekorationer utan dess like. Alla med olika symboler och arabiska inskriptioner. Jag gick omkrign själv ett tag också och satt och ritade av hus. Det var en jättehäftig upplevelse att se det och jag skulle gärna åka tillbaka! Jag köpte en bok om det också så jag tänker läsa lite mer om historien bakom palatset och staden.
Idag åkte vi dock vidare upp i bergen. Det tog ungefär en timme upp till Sierra Nevada på vägar som verkligen slingrade sig. Det var lite småläskigt faktiskt. Men väldigt vackert. Berg ÖVERALLT runt omkring en. Tyvärr är det inte så mycket snö och när vi varit framme i cirka en timme la sig en tjock tjock dimma runt hela byn. Vi är ju trots allt 2300 meter upp och toppen ligger på 3400 meter. Men jag ser verkligen fram emot att åka skidor!! Det ska bli helt obeskrivligt roligt! Så jag hoppas att temperaturen sjunker under natten, det ska den göra, och att det kommer lite mer snö. Vid klart väder ska man kunna se hela vägen över till Marocko!!! Ja ojoj. Det är verkligen en häftig resa jag är ute på just nu. Hotellet här uppe i Sierra Nevada är inte lika flott som det nere i Granada men det är väldigt fint ändå, lite mer alpin känsla såklart. Gröna trämöbler och grisrosa väggar. Men utsikten från mitt hotellrum sträcker sig ut över bergen så det är väldigt fint! De har världens spaavdelning här på hotellet också så vi kommer nog hålla oss sysselsatta ifall det skulle vara dimma och stängda backar också. Men jag hoppas verkligen på bra väder och mycket skidåkning! Jag ska ha hand om barnen på eftermiddagarna så på förmiddagarna får jag åka själv. Roligt. Jag lovar alla oroliga föräldrar att ta det försiktigt! Det är många ungdomar här och alla verkar trevliga så jag kanske kan hitta någon att vara med också. Det vore ju skojigt. Det är mycket flörtiga unga män här hehe.
Tyvärr har jag glömt laddare till digitalkameran i Madrid så ni kanske får hålla er utan bilder tills jag kommer hem igen. Till sist vill jag bara tacka för alla snälla ord och beröm jag får för mitt skrivande. Det värmer ska ni veta!
Hoppfulla hälsingar!
Tove
IKEA espana
Idag var jag på IKEA och det kändes mycket hemkärt. Jag köpte en tavla med två papegojor och en badrumsmatta. Men anledningen att jag åkte dit var för att jag skulle köpa svensk hällekaka till barnen och knäckebröd och kaviar. Jag slog till på Ballerina, Singoalla och Bilar också. Mums! Jag har ännu inte kommit iväg och klippt mig men jag hoppas på imorn! Innan vi åker iväg på vår lyxsemester. Granada ska tydligen vara väldigt tjusigt och roligt. Vi ska bo i ett slott som är femstjärnigt! Om det inte snöar ska vi hänga vid poolen med utsikt över bergen. Det ska bli glada livet. Det har även utlovats massor av god mat och efterrätt. Jag längtar.
Det ska också bli väldigt kul att se spaniens landsbyggd. José säger att det inte är så fint nedåt, att det är ganska tråkigt. Men att om man åker uppåt är det roligare. Hans favoritdel är tydligen baskien! Där har de ett språk som man inte riktigt vet vart det stammar ifrån. Romarna kom inte över bergen så de kunde inte lära ut sitt språk i det området. Det ska tydligen låta ungefär som finska. Vad vet jag.
Jag har tittat på Melonia med Cecilia och Oscar. Oscar är lite för liten för att förstå men Cecilia tyckte mycket om den till min stora förtjusning! Hon frågade dock ca 15 frågor i minuten. Till slut blev dialogen ganska enformig:
Cecilia: Varför gör han så?
Jag: Kolla så får du se.
Cecilia: Varför går dom dit?
Jag: Det får man snart veta
Cecilia: Nu blev han arg Tove! Varför blev han arg?
Jag: Det såg du nog.
osv.
Men hon säger att hon vill se den igen idag med mig och det är ju ett gott betyg. Oscar tycker om mig. Det säger han ofta. Han tycker inte att jag får åka hem. Cecilia tycker inte heller att jag får åka hem så ni får nog inte se mig på ett tag. Hehe.
Jag har hittat en utbildning i Lund som jag vill gå. Hoppas att jag kommer in! Här har ni länken:
http://www3.lu.se/stu/studinfo/utbesk/program/personal-och_arbetsliv.pdf
alright. Idag åker Pablo och Gustavo tillbaka till Uruguay. Då blir det lugnare i huset, men också lite tomt.
Igår var jag super duktig på träningen. Jag trampade på som en tokig!
Morsning!
Madrid guide
Madrid in a far distance
Hola!
Igår tränade jag på Trappmaskinen för första gången. Ett mountain pass, vilket innebär att det först blir trögare och trögare och sedan lättare och lättare att trampa. Det var faktiskt jättekul! Lagom svårt eftersom man själv väljer sitt tempo. Ska kanske köra igen idag. Annars får det bli iimorn.
Idag är barnen sjuka så vi är hemma och tar det lugnt. De tittar andra varvet på Byggare Bob just för tillfället. Cecilia är precis som jag var, hon vill se saker om och om igen och gärna direkt efter varandra. Roligt! Jag tänkte försöka titta på Melonia med dem idag.
Igår träffade jag José! Det var super trevligt. Han var verkligen världens bästa kille. Rolig och smart och trevlig. Bra bra. Vi promenerade runt i staden i flera timmar och jag fick se slottet och spaniens mittpunkt på Puerta del Sol som är en vanlig mötesplats i Madrid, vi såg Plaza Espana och kungliga slottet. Sedan var vi i ett jättemysigt område och tog en kaffe. Han visade en bar som var den finaste jag sett. Finare än bar dix i Paris nästan. Där kommer jag hänga mycket. Jose har pluggat klart och jobbar på ett mobiltelefonsföretag och har en svensk flickvän som ska flytta hit i Mars. Jag ser verkligen fram emot att träffa honom och dem igen. Han visade också vart det finns Bio på engelska, JIPPIE! Det fanns tre biografer vid samma torg som alla visade odubbade filmer. Perfekt! Staden känns trygg också, människorna är inte alls hotfulla. Det känns bra.
Det är dock väldigt långt hem ifrån staden. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det med att åka hem efter att ha festat inne i staden. Det blir svårt. Det skulle ta typ två timmar att komma hem på natten. Men men. I´ll figure something out.
Idag regnar det för första gången. Ganska mysigt faktiskt som omväxling men det räcker med idag måste jag säga.
Pappa, Johan är pappan i familjen där jag bor. Häng med lite hurru! (hihi)
Nu ska jag åka till Colegio Escandinavo med lite böcker som barnens förskolelärare ska få. Vi hörs snart igen!
abrazo y beso!
rapport ifrån ett dimmigt Madrid
Hola senores y senoritas!
Jag har tittat på A lovesong for Bobby Long med Johan. Den filmen väcker alltid mycket tankar och känslor, bara positiva sådana dessutom. I alla fall för mig. Sist jag såg den ville jag bli litteraturvetare men den här gången nöjer sig känslorna med att vilja kämpa för ett liv där man verkligen känner att man lever. Det skulle vara roligt att skriva manus.
Igår gjorde jag avokadosallad och panerad zuchini till middag och jag och Johan satt och pratade en stund, roligt att lära känna honom lite bättre. Han är väldigt trevlig och har varit med om mycket verkar det som för att bara vara trettiofyra. Till exempel var han kustjägare i lumpen fick jag veta igår. Han tyckte om Bobby Long i alla fall och det är ju ett bra tecken att man har mycket bakom pannan. Jag uttrycker mig lite konstigt idag. Vet inte varför.
Jag tänkte nog snart gå ner och testa trappmaskinen. Det är precis en sådan som Bill Murray inte kan komma ur i Lost in translation! Hoppas jag kan komma ur den, att den stannar när jag vill och så. Jag har lite träningsverk i höfterna och jag måste vara rädd om mina höfter så det kanske inte blir världens hårdaste pass.
Igår var jag och åt lunch med ett gäng från Johans jobb. Bland annat Ruben. Dem var trevliga. Äldre än jag väntat mig men roliga. Vi var på ett steakhouse och hamburgarna som de åt såg verkligen goda ut men jag åt en trist sallad. Det är inget land att rekomendera för vegetarianer (bortsätt från Juicy Jones i Barcelona, det är ett himmelrike för veggiesar!) men de har i alla fall Maoz falafel inne i stan har jag sett. Jag tycker att det är roligare och roligare att vara här och försöker ta alla chanser på äventyr jag kan hitta.Stadsjeepen är en underbar följeslagare, den är sjukt rolig att köra. Motorn är grym!
Idag kommer Bea tillbaka från Sverige. Det blir skönt för då har jag inte lika mycket ansvar, men samtidigt har det varit en väldigt bra vecka trots att hon inte varit här. Japp. Talk to you soon! Hejrå!
huset
Här är mitt nya hem.
Idag har jag joggat! Jag känner mig oerhört duktig. Joggingskorna var superbra min kondition desto värre. Men jag har lovat mig själv att den ska vara bättre innan Nepal. Det var lite jobbigt för alla har vakthundar här men det tänkte inte jag på, så när den första hoppade fram då jag joggade förbi i godan ro så flög jag cirka en meter upp i luften. Det måste ha sett väldigt roligt ut!
Jag har även tvättat på spanska. Det var ganska kul det med faktiskt. Idag åkte morföräldrarna och halvbrorsan vidare så nu är det lugnt i huset. Skönt faktiskt. Jag har huset för mig själv på dagarna. Jag kanske ska följa Hannas råd och sätte på jätte hög musik och dansa galet i alla rum. Vore faktiskt ett vettigt tidsfördrif. På tal om Hanna. Nu har även hon flygit sin kos ut i världen och jag önskar henne ett stort lycka till! Jag tror det kommer bli väldigt roligt och en välförtjänt vila! Idag fick jag brev från min flatmate också. Tusen tack Emelie, jag blev jätte glad och barnen också fast det inte var till dem. Men dem fick ju vara med och hämta posten vilket är ett nöje i sig.
Imorn ska jag fika med Ruben, en kille på Johans jobb som fick nys om att jag var lite ensam och erbjöd sitt sällskap. Det ska bli spännande, han lät rolig på telefonen. Han har bott i sverige ganska många år så han pratar svenska, dock lite knackigt. En chans att öva på min spanska absolut! Men än så lnge har jag inte kommit så långt på den fronten. Tanken var att jag skulle få lektioner men han som skulle ge mig dem skulle resa bort , gud vet vart, och kommer inte tillbaka förän i slutet av Mars och eftersom jag redan har åkt då så är det ingen vits. Men jag får försöka bäst jag kan för mig själv. Jag har fått låna Johans nybörjarbok så jag har i alla fall något att gå efter. Nu nalkas det middag. Skriver snart igen.
adios!
Lite onödiga fakta:
Alla handtag i huset (nästan) är knoppar som man vrider på istället för trycker ner
I köket har dem de finaste köksmöbler jag någonsin skådat
Ytterdörren har inget handtag alls utan måste öppnas med nyckel, den har dock en knopp den också
Det största badkaret är också det bästa
Köket har helt kaklade väggar i blått
Min toalett är den fulaste
När vi öppnar storgrinden för att köra in eller ut har det blivit rutin att jag "trollar" upp den med orden -HOKUS POKUS FILIOKUS-
joggingskor och omkörningar
HOLA!
Igår var en relativt ohändelserik dag (om det finns ett sånt ord) jag var hemma och tittade på gilmore girls på förmiddagen. På eftermiddagen åkte vi och handlade. Vi handlade super mycket mat för vi är ju trots allt åtta personer i huset. Det var roligt att handla så mycket, men det resulterade i att vi kom för sent till förskolan för att hämta barnen. Bea tyckte inte att jag skulle få skulden för att vi kom sent så jag väntade i bilen. När jag satt där och väntade så kom jag på att Eva kanske kunde vara där eftersom Sara också går på svenska skolan, så jag började titta mig omkring och mycket riktigt. Där var hon! Det var roligt att träffa henne, det måsta vara cirka sju år sedan sist. Hon sa att jag ringa om jag vill prata eller komma dit och hälsa på någon dag. De bor ännu längre ut från Madrid. Det var kul att träffa och prata med någon utomstående. Sen åkte vi hem och jag var ledig nästan hela kvällen, så jag satt och chattade som vanligt. Bea åkte till Sverige igår för att jobba. Hennes plan gick halv tio på kvällen så hon var här tills barnen somnat.
Idag har jag därför fått styra hushållet, hehe. Det går så bra med barnen, de blir bättre och bättre på att lyssna på mig och de är väldigt mysiga att vara med. Idag har vi spelat fotboll nere på tennisplanen. Cecilia sprang runt runt tills hon blev trött och då satte hon sig ner och vilade. Jag försökte förklara att man kan passa också så blir man inte lika trött, men det tyckte inte hon. Det slutade med att hon stod i mål.
Jag har varit på det galna köpcentret idag igen för att leta joggingskor. Jag hittade ett par jättebra från reebook! De är silvriga, gråa, vita och lite röda. Mycket sköna och lätta. Det var rea också så de kostade bara 53 euro, vilket jag i alla fall tycker är billigt för ett par bra joggingskor. Jag är myckt nöjd med mitt köp. Det är rätt roande att köra runt i en bil med så mycket krut i. Jag kan ju lätt köra om vem som helst egentligen, men spanjorer blir inte glada när en kvinna kör om dem. Det är verkligen helt knäppt. De bilr verkligen förnärmade och sen när man hamnar på en 80 väg och lägger sig i höger filen tar de första chans att puttra förbi i hundratio för att bevisa att de faktiskt inte tänker bli behandlade så. Jag bara skrattar åt dem!
Varje kväll tittar barnen på little einsteins fast på spanska, ett teletubies liknande barnprogram som är helt hysteriskt gulligt, på ett jobbigt sätt alltså, Men de älskar det. På något sätt blir det lättare att uthärda när man inte förstår vad de säger, man stänger av lättare då. Däremot tittar de också ofta och gärna på Grodan Boll, den är ju asbra!
Imorn har det gått en vecka sen jag kom hit. Känns helt overkligt. Jag måste verkligen försöka ta tillvara på den här tiden och försöka njuta av allt jag har här så mycket som möjligt. I helgen ska jag nog försöka träffa José. Nu börjar det bli mörkt men klockan är ju sju så det är hur skönt som helst att slippa de där mörka vintereftermiddagarna.
Snart ska barnen ha sin välling! Skriver snart igen! Buenas noches!
salida?
oscar, Mabel o Cecilia
Hej allihopa!
Igår var jag inne i Madrid för första gången. Det var fint tycker jag och mysigt. Lite tråkigt att gå runt själv. Men jag hittade SEPHORA och Plaza Mayor. Den äldre delen av Madrid är fin men det känns inte så stort. Det är inte som Paris där man verkligen får en känsla av att det är väldigt stort. Tänkte att jag skulle upptäcka staden en stadsdel i taget. Det var helt galet mycket folk inne i staden eftersom det är rea, rebajes! överallt! Helt hysteriskt. Staden är lite som en blandning av Barcelona och Paris tycker jag. I alla fall i utseende. Men folk har ju verkligen INGEN smak här. Jag såg inte en enda tjej som jag tyckte hade snygga kläder, och alla klär sig likadant också. Tacky. Men jag såg några snygga killar. Det är ju trevligt. Övergångsställena i Madrid låter som fåglar som kvittrar när det är grönt, de kan nästan matcha dem i Dublin som låter som något slags vapen ur star wars. Jag kan lägga in dem på plats nummer två i min lista över roliga övergångsställsljud!
I Fredags åkte jag på utflykt till ett hysteriskt köpcentrum som såg ut precis som hämtat ur Beverly Hills. På vägen hem lyssnade jag lite för mycket på GPSen och lite för lite på min förmåga att läsa vägskyltar så jag körde fel. Vilket resulterade i ett jag hamnade på helt fel motorväg och eftersom de HELA tiden bygger nya vägar här så hade GPSen inte dessa vägar lagrade. Så man såg bilen men inga vägar. HJÄLP!! Jag virrade runt i en halvtimme och blev bara mer och mer stressad eftersom jag var på väg för att hämta barnen. Jag frågade till slut efter vägen i en betaltull som jag råkade hamna i. Där satt en kille några år äldre än mig som var MYCKET road av att jag kört fel och satt och log pillemariskt medan han på knackig engelska förklarade vilken väg jag skulle ta. Till slut hamnade jag på en väg som var tillräckligt gammal för att gpsen skulle kunna börja lotsa mig hemmåt igen. OJoj. Äventyr.
Igår badade jag mitt första jacuzzibad. Härligt! Men vattnet har en tendens att svalna innan man tappat upp hela så det var inte riktigt så varmt som jag ville ha det. Det toppar inte badrummet på ekerö. Men det finns två badkar till i huset. Jag återkommer när jag provat dessa =)
Jag saknar er alla hemma och önskar att jag hade någon utomstående att prata med. Men jag har smsat lite med en kompis kompis som kommer härifrån och han skulle mycket gärna visa mig runt! Ska bli spännande. Men det blir nog inte förrän nästa helg och sen bär det ju snart av till sierra nevada! Jag vet inte hur mycket snö det kommer vara, men vi hoppas på lite mer än nu i alla fall. Annchas kompis Eva Kant har föresten också hört av sig. Jag ska ringa henne snart. Det blir så bra. Hennes dotter Sara går också på skandinaviska skolan nu för tiden så vi kommer säkert stöta på varandra där någon dag.
un abrazo!