Lilla Bloggis

Nu har jag alltså satt fötter på Nepalsk mark. Första gången i Asien för min del. Det känns häftigt! Det är redan så mycket intryck och saker att berätta att jag riskerar att låta förvirrad. Vi får se.

Jag vaknade igår morse ganska trött men väldigt förväntansfull. Det är något speciellt med att komma på natten för det blir så spännande att vakna. Jag och pappa sover en trappa ner i huset så jag gick upp till the Penthouse, där Alf och Lisa bor och har fixat i ordning fantastiskt fint. Wow! Man har utsikt över nästan HELA staden från deras olika balkonger. Vi satt i solen och åt frukost och läste the Kathmandu post och the Himalayan. Kändes fantastiskt. Jag såg till att ha en tunn skjorta igår istället för att smörja in mig så jag inte skulle gå och bränna mig första dagen. Vi hälsade på kocken och hjälpredan i huset och meddelade att vi skulle komma tillbaka för lunch vid klockan halv ett. Så bar det av på den första promenaden i Kathmandu.

Alf hade en väl uttänkt första rutt för oss i området där vi bor Patan, Lalitpur. Hur mycket man än förställer sig att det ska vara så stämmer det sällan alls. Vägarna är smala men rena, inte många vägar är asfalterade och de som är det synns det knappt, man märker det mest på att de är lite mer plana än resten. Alla ljud och lukter slår en och man kan inte värja sig från alla nya intryck! Husen är nog min största överraskning än så länge, de ser inte alls ut som jag trodde. Nepal har fått en ekonomisk boost efter att man infört parlamentet och störtat kungen så många hus i det här området är nymålade och vägarna sopade. Oftast är det treplanshus i tegel som verkligen är jättefina. Jag kom direkt att tänka på Spririted away om ni sett den filmen. Stämningen är vänlig och människorna inte på något sätt påträngande utan bara fantastiskt vänliga. Men jag tror att det är ganska stor skillnad på här och inne i centrum och backpacker området. Men det är verkligen charmigt, jag förstår dragningen till Asien som så många känner. Husen står nästan på varandra så istället för att vara i sin trädgård så hänger folk på sina balkonger. Det är roligt att stå på balkongen hemma hos oss och titta på all aktivitet som pågår ovanpå staden. Karlsson på taket släng dig i väggen! Altanerna de har här är ofta fantastiska! Det går lösa hundar överallt men de märktes inte av så mycket på dagen då de låg utslagna överallt i hettan, under bilar, på vägen, i skuggiga portar. Det är fint för hundarna lever liksom sitt eget liv och de är inte alls skabbiga. De ser väldigt välmående ut. Vi promenerade  i alla fall ner till en av huvudvägarna där myllret av bilar, mopeder, tuk-tuks och cyklar blev väldigt mycket större och mer påtagligt. Roligt! Men jäklar alltså, här kan man verkligen förstå begreppet tuta och kör. Det är precis det de gör. Man får själv ta ansvar för att inte bli överkörd. 

Men gatulivet är verkligen roligt, man gör det mesta ute på gatan, tvättar kläder, borstar håret, sitter och fikar...Allt. Ljudmassan är verkligen annorlunda från hemma. Allt känns verkligen så himla härligt och spännande! Det är människor som skriker om sina varor, hundar som skäller, tuk-tuks som brummar, fågelkvitter och folk som tutar, hela tiden. Sedan gick vi hem och åt soppa på balkongen och tog en liten mitt på dagen vila. Jag måste erkänna att jag däckade i soffan. Min hals mådde inget vidare igår men idag känns den mycket bättre. Det är väldigt mycket damm i luften så det kittlar i halsen mycket. Men det är också skoj. Jag är så otroligt glad att vara här. Vi kan verkligen i rätt tid också, det blommar nästan överallt och det som inte blommar nu kommer definitivt ha blommat när vi åker hem.

På eftermiddagen gick vi ut på nästa promenad för att ta ut pengar i en ATM. Den låg på en av huvudvägarna där det var en helt galen kö till att få tanka. Den var kilometer lång, jag skojar inte. Man kunde få sitta i två tre timmar för att vänta på att få tanka. Säga vad man vill om det, men sjukt tyckte jag det var. Affe och Lisas chaufför satt och väntade rätt långt bak i kön, han vinkade glatt. Antar att han var van. Sedan gick vi och hälsade på Save the Children kontoret. Det var ett jättemysigt vitt hus som Lisa låtit fixa till från nästan oigenkännande enligt Alf. Det var i alla fall en väldigt fin miljö och alla som arbetade där var väldigt vänliga och glada att få träffa oss. Pappa och Alf var dock lite besvikna att folk inte var mer imponerade av deras likhet. Tvillingar alltså. Vi drack te på balkongen för att sedan gå hem en stund innan middagen på Summit. Lite vin på balkongen i kvällssolen, då tog jag bilden ovan. Vi pratade om Lund och mina plugg-planer. Det var skojigt. 

Summit är en av Alfs och Lisas favoritrestauranger och det är inte svårt att förstå varför. Det är som en liten oas mitt i alltihopa, med jättefin trädgård och hus att bo i. Nu var det mer folk än vanligt eftersom det för tillfället bodde ett stort sällskap där och hade konferens tror jag. Vår kypare var jätterolig och bundis med Alf. Jag åt Palak Paneer som jag brukar äta hemma när jag äter indiskt. Det verkar vara typ samma mat här so i indien. Det var mycket gott och vi pratade massor om Oscarsvägen. Mycket spännande och intressant att höra pappa och Alfs version. Jag såg en liten uggla där också. Annars är det väldigt mycket rovfåglar här som heter Glador enligt Alf. Har aldrig sett varken så många rovfåglar eller rovfåglar på så nära håll. 

Ha det fint hemma, såg att ni skulle få fint väder! Här har vi det toppen bäst. 

kram kram