Lilla Bloggis

Hello everybody,

Några dagar till har passerat, i raketfart. Mina ben blir bara starkare och starkare för varje dag. Vaderna är bara muskler för tillfället och bättre blir det nog.I Söndags gick vi över älven för första gången. Vilket innebär att man hamnar lite mer centralt i Katmandu. Gatorna dit var ännu mer sneda och vinda, det var ännu rörigare och hundarna lite mindre välfriserade. Det är mer som staden är i övrigt verkar det som. Vi gick på en gungig hängbro över älven, den var dock i stål så det kändes säkert. Jag har aldrig i mitt liv sett smutsigare vatten. Det var verkligen vidrigt. De använde flodbanken som soptipp och det luktade därefter, spetsa sedan det med kloakvatten och att deras hinduiska ritualer innebär att man kremerar sina döda vid floden, då hajjar ni kanske? Det blir tydligare och tydligare att detta faktiskt är ett U-land. Men jag trivs verkligen och det är intressant att se allt detta. Vi följde sedan en av de stora innerstadsgatorna som är knökfulla av motorcyklar och alla olika fordon som sprutar ut avgaser. Folk gick med munskydd, ännu en sak man måste ta tag i. Men det är spännande. Folk kör som galningar och tutanden är ständigt en del av ljudmassan.

Men det är många häftiga tempel att titta på, vi gick förbi ett med fyra stora drakar i varje hörn. Det var jättehäftigt faktiskt. Vi kom verkligen hit perfekt i tid. Det är lagom varmt, cirka 27-30 grader och blommorna håller för fullt på att blomma. Man ser många supergulliga barn i sina skoluniformer som gärna hälsar när de går förbi så exotiska västerlänningar. De går eller cyklar ofta två och två och säger med "hellooo", och när man svarar får man världens största leenden tillbaka och ibland även fnitter. Barn är verkligen fantastiska. 

En annan rolig detalj är att varje dag är det powercut i tre timmar på dagen och sex på natten, men då sover man så det märks inte. Men det är mysigt! Vi sitter och äter middag med levande ljus här hemma. Det är även en upplevelse att gå hem under ett powercut, när vi gick hem från Roadhouse café fick jag leda vägen och Alf o Leif var mäkta imponerade att jag hittade hem utan att gå fel en enda gång. Månen är verkligen en starkare lampa än man kan tro när man är storstadsbo. Jag älskar att titta ut över Katmandu på kvällarna. Solen går ner bakom bergskammarna klockan sex och det blir mörkt cirka en halvtimme senare.

Idag ska vi upp till Swayambu och sedan åka hela ringroad runt. Livet här är fantastiskt! Önskar att jag kunde dela allt detta med er.