Min lilla hjältinna däckad vid pappas fötter
Hej!
Nu har det gått två dagar till i backen. Min kropp är så mör så att jag först tänkte att "nu håller jag på att bli sjuk!" tills jag kom på att jag antagligen bara är helt slut i kroppen. Men det har varit så otroligt roligt att åka! Igår var det dimma och snö så det räckte och blev över. Jag åkte i en och en halv timme innan jag gav upp. Man såg inte is, gupp eller något över huvudtaget framför sig. Men men, på eftermiddagen sprack det upp och jag, Johan och Cecilia tog kabinbanan upp igen. Johan har halkat och skadat ryggen rejält! Så han kan inte åka, men jag åkte med Cecilia. Hon är jätte duktig! Jag tror jag är en bra lärare också. Idag åkte hon till och med själv och gjorde glasstrut, men jag fick fånga upp henne när det gick lite för fort. Det är så roligt att åka med henne för jag får såna barndomsflashbacks! Åka brevid och hålla i pappas eller mammas stavar liksom, det har ju alla som började åka tidigt gjort. Så jag känner mig som en historisk person som får vara med om det med henne. Jag saknar Mira mycket när jag är så mycket med Cecilia och jag hoppas verkligen att jag får vara med och lära henne mera skidor också.
Min egen åkning går bra, men det är ju inte lika kul att åka själv som det är att åka med kompisar! Jag ser fram emot nästa säsong, då TÄNKER jag åka på skidresa med mina skidåkande vänner. Arvid är redan med på idén och och Hanna lär ju inte vara så svårövertalad. Om jag får med mig brorsan är ju en annan fråga? Men antagligen om han har råd och tid, hehe. Backarna högst upp är en njutning med i alla fall en del snö men längre ner är det iskana. Det tär på benmusklerna det. Speciellt om man vill åka fort. Utsikten på toppen är helt fantastisk, det är svårt att åka därifrån för det är så otroligt vackert! Det är 3400 meter över havet och man ser HUR LÅNGT SOM HELST! Berg och dalar så långt ögat når och vissa toppar ligger ovanför molnen. Jag är ju van vid ÅRE och där är utsikten fin, här är den magnifik. Det vore roligt att säsonga på ett sånt här ställe någon gång. Det är så bra stämning och riktigt schyssta backar. Det verkar dock inte vara så mycket after ski och dylikt. Men jag har inte kunnat kolla upp det så noga för det är ju då jag har hand om barnen. Dumt. Men bada i poolen och i bubbelpoolen är inte heller helt fel som after ski. Jag funderar på att gå ner och ta en bastu nu och slappna av lite. Sen ska vi väl gå och äta middag. Men jag tror jag behöver en herrans massa timmar sömn för att min kropp och mitt huvud ska klara morgondagen på ett bra sätt.
På Lördag åker vi tillbaka till Madrid igen. Det känns lite konstigt faktiskt, jag hade ju bara varit där i två veckor innan vi åkte på semester och nu har vi varit borta i en vecka så det känns som att huset i Madrid bara var en illution på något konstigt sätt. Men det har varit en fantastisk semester än så länge. Jag är oerhört tacksam att jag fick följa med. Det känns som att jag har fått ut mest av den, Johan har ju skadat sig så dem har inte åkt så mycket någon av dem i familjen. Men jag tror de har tyckt det har varit skönt att få vara borta lite hemifrån.
Ha det underbart hemma i kylan och mörkret eller på stranden eller i bergen eller vart ni nu befinner er mina kära vänner! Puss o Kram