Lilla Bloggis

Här ligger jag i dubbelsängen och äter ahlgrens bilar, utmattad, utpumpad! Tio på morgonen. Hur kan detta nu komma sig undrar ni nog? Vad för förskräckliga upplevelser kan denna lilla sockertopp ha råkat ut för denna ödesdigra natt? Jo det ska jag berätta för er nu:

Sagan om ödesnatten

Inga föräldrar funnes i det stora huset denna kväll i Madrid. De har sedan ett dygn flugit sin kos mot kallare breddgrader. Barnen i familjen hade sedan en stund givit in för drömfåren och snusade högt och ljudligt på övervåningen. Ensam, i ett stort och ensligt vardagsrum, i en överdimentionerad fåtölj sitter en barnflicka. Det är inte vilken barnflicka som helst, det är denna modiga barnflicka som sagt ja till att i två nätter i rad ensam vara den som vakar över huset och barnen. Hon sitter nu hopkrupen i den alldeles för stora fåtöljen och funderar över om det är rätt beslut hon fattat? Det får ni själva, kära läsare svara på efter att jag har förtäljt hela historien...

Där satt hon nu, historiens centralfigur och pratade via en elektronisk apparat kallad dator med sin storkusin Pontus. Det kändes tryggt att få byta några ord med en välkänd röst. Men klockan hade slagit ganska sent och hon hade planer på filmvisning i stora sovrummet innan lampan skulle släckas och sa nu därför godnatt och på återseende. I detta stora vardagsrum fanns även stooora fönster längs hela långsidan, dessa fönster skulle med lätthet kunna krossas av en illvillig själ om så var dess intention. Därför genomgick nu den unga kvinnan en inre diskussion om det var sannolikt att en sådan illvillig själ kunde tänkas dyka upp i trädgården denna natt. Detta kunde hon inte tänka sig, men sina egna hjärnspöken var inte att lita på. För att stilla dessa och försöka uppnå en känsla av trygghet innan hon skulle krypa till kojs, så tryckte hon på huvudknappen för stålpersiennerna. Det började mullra och skaka i golvet när dessa ogenomträngliga pansar åkte ner likt ögonlock framför en jättes ögonlober. "Oj, oj, oj." tänkte barnflickan "är det världen som stängs ute eller jag som stängs inne". Hon bestämde sig för att tro på det tidigare alternativet och tog sin elektriska apparat kallad dator och sitt fodral med exakt fyrtio filmer och begav sig upp till övervåningen. 

Hon valde en film av lättsinnig karaktär i hopp om att vinna en känsla av att inget ont finns på denna jord, innan ögonlocken blev för tunga och sömnen infann sig. Denna film hade hon dock sett ett antal gånger tidigare vilket gjorde att den inte riktigt kunde binda till sig hennes fulla uppmärksamhet.

I den nu mörka Madrid natten hördes många ljud, välbekanta och okända i en mystisk blandning. Hon hörde susningar från de sovande barnen i rummen bredvid, vakthundar som skällde, men på vad? Knäppningar från trägolven, fågelkvitter, det dova mullrandet från en bil som står på tomgång. Vad skulle ni kära läsare ha känt för känsla om ni var i samma situation? Det får ni någon gång förtälja på egen hand men låt oss säga såhär, detta önskvärda lugn som vår huvudkaraktär så gärna önskade sig ville inte infinna sig. Hon vred och vände på sig och tankarna snurrade, vad kan det finnas för anledningar till hundarnas skällande, kunde det bero på en smygande katt i natten? eller kanske en fågel? eller en illvillig ogärningsman ute efter kristall-ljustakarna? alternativen är många och slutet på den unga kvinnans fantasi obefintligt. Var det där verkligen huset som knäppte, eller någon som försiktigt bankade på husets struktur för att finna svagheter? Vägar in? "Nej dessa tankegångar kan inte hjälpa någon" tänkte vår vän. Jag måste helt enkelt fokusera positivt. Efter att ha lyckats med den bedriften relativt omgående kände hon sig nära till sömns. Men ack! Precis när drömmarna började knacka på dörren var det något som drog henne tillbaka till det vakna tillståndet. En stilla gråt i natten. Ett av barnen hade vaknat. Barnflickan tog sig trött upp ur sängen och gick bort till flickebarnets sovkammare. "jag vill inte sova i min säng, jag vill sova med dig!" sa den lilla flickan. "Självklart får du det." svarade vår vän och bar med sig sin lilla skyddsling till sin säng. Detta tänker ni kanske underlättar vår hjältinnas försök att somna, men ack nej. I en timme låg hon vaken medan det lilla barnet bredvid henne sov som en liten ängel. Efter denna timme hördes steg och pojkbarnet kom stapplande med sömniga steg och damp ner på andra sidan om henne i dubbelsängen. Ja, nu blir det nog inte mycket mer aktivitet från dessa två denna natt, tänkte barnflickan och i denna fråga hade hon rätt. Aktivitet av annat slag väntade dock ...

Efter två timmars halvsovande slog klockan 03:15. Vår unga kvinna vaknar av en känsla av att något inte stämmer. Barnen ligger fortfarande och snusar sött på varsin sida om henne. Men efter att ha lyssnat igenom alla ljud som hon så väl känner igen hittar hon ett som hon inte har hört förut. 

Ett larm! Ack och ve, det låter så förskräckligt. Var kan det komma ifrån? Det var helt klart i närheten som källan fanns, men eftersom hon visste att det inte fanns ett larm i huset så kunde hon utesluta inbrottsförsök på listan. Hon hörde en bil närma sig och sedan komma till abrupt stop, bildörrar som öppnades och två mansröster som började prata på spanska. Vad är det som försiggår? tänkte hon och kände hur hjärtat började bulta fortare. Det kändes som en evighet då hon låg där och febrilt försökte finna förklaringen till denna obehagliga situation. Håll i åtanke att om faran var framme hade vår unga hjältinna ingen annan än sig själv att lita till, för inte kunde hon tala deras språk och hade heller ingen att ringa om situationen skulle kräva förstärkning. "Neej! Ju längre jag ligger här desto räddare blir jag! Jag får försöka leta rätt på ljudet själv!" argumenterade hon med sig själv och kröp försiktigt ur sängen för att inte väcka de små liven som fortfarande var glatt ovetande om läget. Hon smög sig ner för trappan med öronen på helspänn. Eftersom de stora pansarpersiennerna var nere kunde hon inte se om det försiggick något i hennes egen trädgård. Men ljudet verkade komma ifrån parkeringen. Hon gick fram till fönstret i köket och tittade ut, allt verkade lugnt. Men de okända mansrösterna hördes fortfarande. Hon smög sig vidare mot ytterdörren och kikade ut genom titthålet. Inget verkade hända där heller. Bilen! tänkte hon, tänk om det är bilen som har alarmet igång. I denna stund önskade hon för allt i världen att larmsignalen inte kom från hennes sida av staketet. I denna stund hade hon tagit sig till bottenvåningen och tittade ut genom fönstret, bilen stod lugn och tyst på sin plats. Detta gjorde att hon kunde utesluta sitt eget deltagande i lösningen av problemet. Men detta gjorde henne inte mindre nervös. Vilken stackare  var det som behövde hjälp? Den högsta punkten i huset var altanen i stora sovrummet. Det rum som hon nyss lämnat med två sovande barn i. Jag ska spana som en örn och lösa gåtan tänkte hon. Hon gick tillbaka upp till övervåningen med hjärtat pumpande hårt i bröstet. När hon drog skjutdörren åt sidan och tog första steget ut på altanen blev ljudet tre gånger så starkt! Det var ett högt alarm och det kom helt klart från grannen till vänster! Hon kände sig som en tjuv på sitt eget tak där hon stod i den ljumma natten iklädd bara pyjamas, barfota på det kalla stentaket. Hon smög sig bort mot den vänstra delen av balkongen och upptäckte ficklampor riktade mot staketet och häckarna på grannhuset. Detta kunde bara betyda en sak, att någon försökt ta sig in i grannens hus. Hon smög sig närmare och hoppades att de inte skulle rikta lamporna åt hennes håll, en lättnadens suck sänkte sig när hon såg den välbekanta securitybilen som cirkulerar området på nätterna och insåg att de två rösterna var dessa modiga vakter ute för att fånga den okände gärningsmannen. Hon kände sig som en riktig detektiv där hon att på säkert avstånd och spanade på dessa spännande nattliga aktiviteter. När hon sedan klev in igen och stängde dörren var larmet som bortblåst. De hade lyckats! De hade stängt av det. 

Hela strapatsen hade dock bekräftat en obehaglig sanning, det fanns tjuvar och banditer i området som gärna ville ta sig in i husen. Vår vän barnflickan sov inte många timmar denna natt, men när hon sedan vaknade på morgonen var hon mycket stolt över hur väl hon klarat natten och hur modigt hon vakat över barnen.

Nästa dag fick hon veta att två personer hade försökt ta sig in hos grannen, men att de inte hittat vem det kan ha varit. Däremot fick hon erbjudandet att hon när som helst kunde ringa sina snälla grannar om hon någon gång behöver hjälp. Detta om något var en upplyftande tanke. Hon kommer inte längre behöva vara ensam i natten!