En vecka i marzo
hej alla fina! Nu närmar sig Nepalresan med stormsteg och dagarna innan i stockholm ockuperar mycket av mina tankar. Det är mycket som ska hinnas med innan flyget lyfter mot Kathmandu. Nu har Tove o Christan åkt hem igen. Trist och tråkigt. Det har verkligen varit underbart att ha sällskap här. Vi har haft lata dagar i solen och långa dagar i Madrid. Sommaren har kommit hit så vi har solat en del och ätit glass på studsmattan, som för övrigt är det underbaraste stället att sola på. När man tröttnar på att ligga stilla kan man bara resa sig upp och hoppa lite, när man i sin tur blir trött av allt hoppande är det en väldigt bekväm plats att ligga på. Jag fick en helt FANTASTISK hatt av de i tack-present. Den har det stöööörsta brätte jag någonsin har sett. Man blir nästan skuggad till fotknölarna när man har den på sig. I love it! Se bilder på resedagboken. Vi lyckades rätt bra med shoppingen också, inte jag förståss för jag är så pank så man nästan vill blunda. Men Tove hittade tre par skor! och lite kläder, en klänning och så. Chrille köpte en kofta och ett par skor och lite så. Jag tror de var nöjda. Jag var nöjd med min insats. Tyckte att jag gjorde min plikt väl. Men idag åkte de till mitt stora förtret. Jag har fått så mycket inside information om Lund så jag håller på att spricka av längtan att flytta dit. Det verkar SÅÅÅÅÅ roligt. Jag hoppas jag kommer in på det programmet jag vill gå bara. Det ligger på gränsen. Lägsta i höstas var 18,2 och jag har 18,1. Men det känns som att jag åtminstone borde komma in på reservplats. För övrigt så är veckans låt "Stand by me" Tove har haft den på hjärnan HELA veckan, jag blev till slut tokig och bannlyste den låten så det hela slutade med att Tove gick runt och sa "DO" hela dagarna. Första takten i låten alltså innan hon kom på att hon inte fick. Mycket underhållande. Jag är glad att jag bara behöver vara själv i två dagar, sedan bär det av mot Stockholm! Imorgon ska jag sova hos Eva Kant för jag vill inte sova själv i detta hus, Johan och barnen åker till Sverige redan imorgon så det fick bli lösningen. Ska bli mysigt. Om ni såg det här huset skulle ni förstå varför. Om ni inte förstod då skulle ni förstå när ni hörde alla vakthundar.
jag följer alla mina vänner med spänning på resedagboken, snart börjar det stora återvändandet! Sommaren är otroligt efterlängtad. Men just nu snurrar tankarna på ett litet land långt bort i fjärran. NEPAL HERE I COME! inte nödvändigtvis i den stora hatten....