Lilla Bloggis

frukostar of late

och flygplanen ritar kryss på himlen. Är det där det händer? X marks the spot heter det ju. Jag läser indienbloggen och har svårt att greppa. Också svårt att somna, lyssnar efter någon som kan svara på alla hundratusentals frågor som jag hittar på men inte kan besvara. Natten är sannerligen en surrealistisk tid.



Jag äter frukost med finaste frukostfatet och Lula har kommit på besök igen, det är kul. Ibland är en dag hemma för sig själv precis vad man behöver. Frågan är när jag börjar plugga? Det finns ju så mycket annat att fixa med hemma. Som att virka trekanter till överkastet, måla vackra ord ovanför dörrposten, läsa böcker, koka arabiskt kaffe, skriva dagbok. Allt vad det nu kan vara. Har ni tänkt på hur lätt det är att göra allt annat än det man verkligen måste? vad är det för konstig undermedveten mekanism? Tänk om man var en sån där driftig person som bara gjorde sånt de måste på stubben. Fast då skulle jag ju inte vara jag. Jag är mer som Too-tikki. Jag gillar att drömma och filosofera, göra fint, gå på äventyr, ta hand om små knytt. Sitta på altanen med en bok. Ibland tänker jag att jag är som en pensionär. Undra om jag blir helt crazy bananas när jag blir tant och börjar festa tokmycket och slutar äta ordentligt och sånt. Hoppas man får bli tant. Jag tror jag kommer gilla det med.



klart också slut.

mitt hjärtas fröjd!



jag tror att det är stunderna vi behöver för oss själva som gör oss till de vi är.

allt det vi tänker, det vi gör, allt det vi önskar vi vore och gjorde.

det är vi.

basta.



tillsammans gör vi det till verklighet!

du är en av de bästa tottis. det vet du.

och tllsammans gör vi det!

tusen miljoner